Att försöka äta middag med en hund i närhet utan att den bedjande stirrar på dig och på varenda tugga du stoppar i dig är i stort sett omöjligt. Att hundar är näst intill galna i mat kan nog många skriva under på.

Några som kanske känner sig särskilt träffade är ägare till labradorer. Nu visar en ny studie av svenska och brittiska forskare att det finns en genetisk förklaring. Labradorer har nämligen en genvariant som gör att de man blir mer intresserad av mat.

– Det finns många som har labradorhundar som känner igen det här. Hundarna äter i princip vad som helst och när som helst. De har en enorm aptit, säger Göran Andersson, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet och en av författarna bakom studien.

Genvarianten gör inte enbart att labradorer är de mest matintresserade hundarna. Följden är att de även har störst risk för att bli överviktiga och feta.

Genen där förändringen hittades kallas POMC och har tidigare visats vara förknippat med övervikit hos människor. Forskarna hoppas därför att upptäckten inte bara ska öka förståelsen för genetiken bakom övervikt och fetma hos hundar utan även hos människor.

Tappar sin mättnadskänsla

I en första studie undersökte forskarna 15 feta och 18 smala labradorer. Hundarna fick lämna blodprov och forskarna analyserade den så kallade POMC-genen samt två andra gener som tidigare kopplats till övervikt hos människor.

Det visade sig att i gruppen feta labradorer hade flera av hundarna en förändring, mutation, på en specifik gen som kallas POMC.  Den defekta genen leder till att två signalämnen som vanligtvis stänger av hungerkänslan inte fungerar som de ska.  Hundar som bär på genförändringen känner helt enkelt inte mättnadskänslan lika bra som hos de hundar där genen inte är defekt.

Genvarianten var dessutom vanligare i en specifik grupp.  Bland hundar som tränas upp till att assistera människor, som ledarhundar till blinda, var den defekta genen betydligt vanligare än bland alla hundar som deltog i studien. Av de 81 ledarhundar som deltog hade hela 76 procent den defekta genen.

Enligt forskarna skulle det kunna förklaras med att de hundar som lämpas bäst till att bli assistenthundar är de som är matintresserade eftersom mat och hundgodis används som belöning under träningen.

– De stödjer hypotesen att just den här genen är involverad i att reglera aptit. Blindhundar är nämligen ofta mer benägna att äta eftersom de alltid får en bit man när de har varit duktiga, säger Göran Andersson.

Lägger på sig extra kilon

För att dessutom undersöka effekten av den specifika genvarianten genomförde forskarna en större enkät bland labradorägare.  Det visade sig att de labradorer som bar på mutationen även var överviktiga. I genomsnitt vägde de 2 kilo mer än de andra hundarna.

En undersökning baserad på intervjuer med ägare till labradorer visade även att den specifika genvarianten även tycktes leda till ett större matintresse hos hundarna. I undersökningen uppgav ägarna att labradorerna med genmutationen tiggde mat oftare och tiggde även oftare vid middagsbordet samt var mer villiga att rensa tallrikar efter en måltid. 

Behöver inte bli tjocka

Men alla labradorer som bar på genmutationen var inte överviktiga. Det visar att det ändå går att hålla sin labrador smal även om hunden bär på den specifika matgenen.

– Ägare som lyckas hålla sina matmotiverade labradorer i form ska känna sig stolta eftersom det har visat sig att det är betydligt svårare än för någon med en hund som inte är lika matintresserad, skriver Eleanor Raffan, en av de brittiska forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.

Den specifika matgenen har hittills bara hittat hos labradorer. Av 38 andra hundraser som undersöktes dök genvarianten endast upp hos flatcoated retrievers, en nära släktning till labrador retrievers. 

Forskarna hoppas att upptäckten nu även ska kunna komma till nytta för forskning kring övervikt och fetma hos människor.

– Det är ofta bättre att använda hund än till exempel mus för att förstå komplexa egenskaper eftersom hund och människa är relativt närbesläktade.  Även om det finns många andra genetiska faktorer som påverkar aptitreglering och POMC bara är en av dem så har vi nu i alla fall en gen som är tydligt kopplad till hungerreglering. Nu kan vi gå vidare och se exakt hur det fungerar, säger Göran Andersson.