Orsaken är främst att ett antal multimiljardärer har gett sig in på den arena som Alfred Nobel en gång i tiden skapade.

Hit hör den rysk-amerikanske IT-mogulen Jurij Milner, Facebookgrundaren Mark Zuckerberg, den taiwanesiske affärsmannen Samuel Yin, samt IT-entreprenören Sergej Brin.

Tillsammans har Milner, Zuckerberg och Brin nyligen instiftat tre stora pris, ett vardera för upptäckter inom fysik, matematik och livsvetenskaperna.

Priserna ska delas ut varje år och för att markera händelserna valde man att första året belöna en stor mängd forskare inom varje disciplin, elva stycken i både fysik och livsvetenskaperna, och fem stycken i matematik. Var och en fick tre miljoner dollar.

Stor prissumma

Samuel Yin lanerade i fjol på sin kant det så kallade Tangpriset för upptäckter inom olika vetenskapsområden. Prissumman är 1,68 miljoner dollar.

Detta ska jämföras med de 1,2 miljoner dollar som ett Nobelpris är värt i reda pengar. Många frågar sig nu vad denna konkurrens och detta prisregn innebär.

– Det har varit en del diskussioner. Några är rädda för att de nya priserna ska ta bort glansen från Nobelpriset, säger Jonas Strandberg, forskare inom partikelfysik vid KTH i Stockholm.

Milner själv har antytt att storleken på prissumman var avsedd att chocka. Meningen är att ge forskarna samma status som idrottsstjärnor, att skapa ”superhjältar” – detta för att locka unga människor att ge sig in på vetenskapens område.

Stärkta egon?

Andra har kritiserat hela konceptet och hävdat att det mest handlar om att stärka Zuckerbergs och Milners egon. Och inom Nobelkommittéerna är man än så länge inte oroad – åtminstone inte utåt.

– Vi sitter still i båten. Vi har traditionen, det har inte de andra. Vårt oberoende är dessutom unikt, säger Lars Bergström, sekreterare i Nobelkommittén för fysik.

– Vi kan inte konkurrera med de andras prissummor. Men i de här sammanhangen är prestigen viktigare än pengarna. Det kanske är annorlunda om 50 år men än har inte de andra priserna fått något större genomslag.