– Vi brukar betrakta Sverige som ett föregångsland med väldigt progressiv politik. Därför blev jag förvånad över att se hur landet ligger efter i narkotikafrågan, säger den biträdande högkommissionären för mänskliga rättigheter, Flavia Pansieri, när SVT träffar henne i Genève.

Uttalandet görs i samband med den rapport som hennes kontor nyligen presenterat inför FN:s råd för mänskliga rättigheter.

I den betonas att människor som använder droger har lika stor rätt till vård som alla andra och att insatser som begränsar skador av missbruk, bland annat sprututbyte, ska betraktas som grundläggande mänskliga rättigheter.

– Det är varje lands skyldighet att ge individer så bra vård som möjligt, säger Flavia Pansieri som har en lång karriär i det internationella samfundet bakom sig, bland annat inom FN:s olika program för narkotikabekämpning.

Förändrad attityd

Hon och FN-kontoret för mänskliga rättigheter tar, liksom flera andra FN-instanser, tydligt ställning för skadebegränsande åtgärder, så kallad harm reduction, en pragmatisk hållning till narkotikaanvändning med starkt vetenskapligt stöd.

I Sverige råder däremot nolltolerans mot narkotika, en hållning som har starkt stöd bland riksdagspartierna. All användning av illegala droger ska vara straffbar och politiken går ut på att få bort narkotikan helt från samhället.

Detta har gjort att skadebegränsningspolitiken, som går ut på att minska risker och skador hos dem som missbrukar, av många svenska politiker anses som kontroversiell.

Men internationellt har attityden svängt.

– För tio, femton år sedan var kritiken stor mot skadebegränsande åtgärder, men sedan dess har en stor del av det internationella samfundet insett att de hjälper, både mot utbredningen och allvaret i missbruket. Och att dessa vårdinsatser är en grundläggande mänsklig rättighet, säger Flavia Pansieri. 

”Skyddas från diskriminering”

Men flera av de vårdinsatser rapporten nämner, som sprututbyte, läkemedelsbehandling med bland annat metadon, utdelning av nässprayen naloxon som häver överdoser, injektionsrum där människor kan injicera droger under överinseende av vårdpersonal, eller utbildning om säkrare sätt att använda droger, är bara delvis eller inte alls införda i Sverige.

Vilket Flavia Pansieri anser är problematiskt.

Lever svensk narkotikapolitik i det här avseendet upp till kraven på mänskliga rättigheter?

– Nej. Sverige behöver se över behovet av att garantera vad som är ett grundläggande ansvar för alla stater vad gäller mänskliga rättigheter, nämligen att garantera alla individer bästa möjliga hälsa och skydda dem från diskriminering, säger hon.

– Sverige brukar vara ett föregångsland på många områden vad gäller statens ansvar för sina medborgare. Jag är förvånad att det här området inte är så utvecklat.

Ministern: ”Vi går i rätt riktning”

Men Sverige är på väg att förändra narkotikapolitiken. Det säger folkhälsominister Gabriel Wikström.

– Jag skulle ta kritiken på betydligt större allvar om det var så att vi inte gjorde något som faktiskt går i rapportens riktning, säger han till SVT Nyheter.

– Det handlar både om att underlätta för fler sprututbytesprogram men det handlar också om att se på vilka sätt vi kan minska att missbrukare dör för tidigt i narkotika.

I våras beställde regeringen en utredning som ska kartlägga orsakerna till att narkotikadödligheten i Sverige är näst högst i hela EU. Resultatet av den väntas under 2016.

Avvaktar om nationellt naloxonprogram

Men konkreta åtgärder dröjer. Sprututbytesprogram finns i dag i tre län och kan stoppas av kommunpolitiker, vilket är fallet i bland annat Göteborg. Att ändra den lagen kan tidigast ske 2017, säger Gabriel Wikström.

Han säger också att han är positiv till naloxonprogram, men på frågan om han är beredd att införa programmet nationellt svarar ministern att det är upp till landstingen att avgöra detta, och att han dessutom vill avvakta resultaten från det testprojekt som i dag finns i Skåne.

Förra året dog över 600 människor i överdoser i Sverige. De åtgärder du pratar om ligger ännu långt fram i tiden. Har vi råd att vänta?

– Jag tror att när det handlar om att kunna förändra den svenska narkotikapolitiken som länge varit omdebatterad, då måste varje steg som tas göras så grundligt som möjligt, så man vet att politiken vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet, säger Gabriel Wikström.

– Annars riskerar vi att fastna i en väldigt lång politisk debatt som inte leder framåt. Vi riskerar också att de åtgärder som är nödvändiga försenas ännu mer.

”Bör se över politik för att bli mer trovärdig i frågan”

Rapporten från FN-kontoret för mänskliga rättigheter kommer samtidigt som världens länder förbereder sig för UNGASS, det stora extrainsatta mötet i FN:s generalförsamling i New York nästa år, där den globala narkotikapolitiken ska ses över.

Sverige kommer att skicka en stor delegation till New York och har också utsett Hans Lundberg som särskild ambassadör inför UNGASS.

Men för att vara mer trovärdiga i frågan internationellt bör Sverige se över sin politik hemma, anser Flavia Pansieri.

– Om Sverige ser över och åtgärdar några av sina utmaningar kommer landet att gå in i diskussionerna på UNGASS med en mycket mer trovärdig röst, säger hon.