Idag håller Försvarsutskottet utfrågning med FRA om samarbetet med den amerikanska massavlyssningen som kopplas till USA:s säkerhetstjänst NSA. Men enligt Janne Flyghed, forskare på Stockholms universitet, så är det uppenbart redan på förhand vilka svar som FRA ger till frågorna som försvarsutskottet ställer.
– Tror du FRA kommer säga att de har lämnat ut känsliga uppgifter om svenskar och brutit mot lagen? Nej, de kommer förstås bara att säga att de gör avlyssningar enligt instruktioner, lagar och förordningar.
– Jag menar att självklart har de ett utbyte av information med sina kollegor i andra länder. Så enkelt är det. Det behöver inte vara konstigt i sig, men lagstiftningen som reglerar det är väldigt otydlig.
Omdefinierar för att mörka övervakning
Säkerhetstjänsternas sätt att mörka exakt hur deras verksamhet utförs följer enligt Flyghed ett mönster genom historien.
– Så fort man kommer på att det försiggår oegentligheter inom de här organisationerna så omdefinierar man sina instruktioner. Man kan till exempel definiera de lagrade personuppgifterna som arbetsmaterial i stället för personregister, och sedan säga att man inte alls registrerar folk. Precis så har man gjort tidigare, det visade Säkerhetstjänstkommissionens rapport.
Trestegsmodell för förnekande
Myndigheter som blir kritiserade för den här typen av övertramp har enligt honom alltid haft en trestegsmodell när sån här kritik uppstår:
– Först förnekar man totalt, och misstänkliggör gärna kritikerna. Sedan när det verkligen finns bevis, så erkänner man – men aldrig mer än man behöver, man säger att ”ja det har skett men inte alls så mycket som det påstås”. Det tredje steget om ännu mer fakta läcker ut fram är att säga ”ja det här har skett men det var utifrån ett ädelt syfte”.
Och säkerhetstjänsternas försök att mörklägga den egna verksamheten är logisk utifrån ett rent organisatoriskt perspektiv, menar Janne Flyghed.
– Man får sätta sig in i de här personernas verksamhet. De tycker att de håller på med en viktig övervakning som kan avslöja skumma personer. Om det kommer folk och börjar lägga sig i, vad säger man till dem då, man säger givetvis att man håller sig till lagar och föreskrifter. Och man redovisar inte frivilligt sina misslyckanden eller sina övetramp.
Men hur får man då en reell möjlighet från politiker att kontrollera det här?
– Svaret är att man kommer aldrig få det. Den här typen av organisationer med till stor del hemlig verksamhet och särskilda befogenheter kommer man aldrig att kunna styra fullt ut, det ligger i deras natur, det visar all erfarenhet på området.
– Då får man i så fall vara öppen och säga att det är ett pris man får betala om man har sådana här organisationer, för att man tycker att de här organisationerna ändå fyller en viktig uppgift för att skydda samhället.
”Obefläckade kontrollanter skulle behövas”
Enligt Flyghed finns det ändå en viss möjlighet till övervakning, som skulle kunna förbättra kontrollen av övervakningen.
– Säkerhets- och integritetsnämnden skulle kunna bli förstärkt med folk som hade medborgarnas förtroende, och då tänker jag på externa personer som inte själva varit inblandade i säkerhetstjänsternas verksamhet, det kan vara personer från Advokatsamfundet till exempel.
Att personer med egen bakgrund från säkerhetstjänsternas verksamhet ofta får uppdrag att utreda säkerhetstjänsternas övertramp är ett återkommande problem, enligt Flyghed.
Och att man nu lämnar ut uppgifter till USA är inte något som överraskar Janne Flyghed.
– FRA har haft ett långt samarbete med USA ända sedan 50-talet. Vi har ju alltid varit en del av i Nato-sfären, det framgick ju också i den stora statliga utredningen ”Om kriget kommit”.
– Sverige har ju nu också fått en ganska speciell roll eftersom mycket av den här digitala informationen nu går via Europa. Och USA betraktar Sverige som en pålitlig partner känd för effektivitet i spaningsarbetet.
– Ett annat problem är att efter attackerna den 11 september 2001 beslöt ju EU att lämna ut all information som USA ville ha till amerikanarna. FRA kan alltså säga att de inte lämnat ut information till USA, men i verkligheten kan informationen lämnas till samarbetet inom EU, och därifrån vidare till USA.
NSA:s avlyssning också svensk fråga
Edward Snowdens avslöjanden via medier medför att inte bara allmänheten utan också högt uppsatta politiska ledare inser övervakningens omfattning.
Genom Snowdens dokument avslöjas också att ett 20-tal länder, däribland Sverige, samarbetar mer eller mindre nära med NSA.
Underrättelsetjänster från Sverige tillsammans med Tyskland, Frankrike och Spanien återfinns i den NSA:s samarbetsgrupp ”14 ögon”. Det finns också en grupp med 41 länder eller ”ögon”, som inkluderar alla länder som deltagit i koalitionen i Afghanistan.
Vad som skiljer sig när det gäller praxis mellan de olika länderna framgår inte av de läckta dokumenten, men från norsk sida har man inte delat med sig rådata till USA.
Det betyder att information som inhämtas genom kommunikationsspaning (Comint) ofta med hjälp av amerikansk finansiering bearbetas och analyseras av norsk underrättelsetjänst innan man delar informationen med amerikanerna.
Enligt The Guardian använder Tyskland nu avlyssningen av förbundskansler Angela Merkel till att pressa USA i ett försök att bli uppgraderad till gruppen ”nio ögon” eller allra helst den innersta gruppen ”fem ögon”.
USA:s viktigaste partner är enligt Snowdens dokument brittiska GCHQ. Dokumenten visar britternas omfattande tappning av datatrafiken mellan Europa och USA.
Storbritannien har en viktig position som knutpunkt för den trafiken, vilket gör det möjligt för NSA att följa omkring 90 procent av datatrafiken över Atlanten.
Sveriges inblandning är långt ifrån oproblematisk, enligt Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet:
– Det finns reella problem och de stavas suveränitet och kontroll. Det är ett hierarkiskt system. Samarbetskärnan får mer insyn i samarbetsländerna än vad dessa får i kärnan. Man inte har full kontroll över hur det material man delar med sig kommer att utnyttjas.