Den amerikanske forskaren Ed Glaeser har en kontroversiell syn på storstädernas fattigdom. Han ser fattiga områden som ett bevis för att en stads styrka, att den har en attraktionskraft. Han menar också att fattigdom är något som städer aldrig ska behöva be om ursäkt för.

– Städer gör inte människor fattiga, utan städerna attraherar fattiga människor. Fattiga områden är tecken på att städerna erbjuder en väg ut ur fattigdom och en väg till ett högre välstånd, Glaeser som är professor i nationalekonomi.

Fattigdom i Malmö

Enligt Glaeser kan storstädernas fattiga områden med billigt boende erbjuda en väg ut ur fattigdomen. Man skulle kunna se sådana områden som en första anhalt på en klassresa, hävdar han.

Men utvecklingen i många städer tycks gå stick i stäv med Glaesers optimistiska bild av städers möjligheter. Malmö är ett sådant exempel. Det är en av Sveriges fattigaste städer och staden brottas med stora problem som segregation och utanförskap. Nu är inte bara politiker, utan också en rad forskare, engagerade för att förhindra att klyftorna och segregationen permanentas i Malmö.

– Utanförskap går till en viss gräns, men när du kommit över en viss gräns kan det leda till en totalförändring av en stad. Där är vi inte ännu, men det är det vi måste förhindra nu, säger Göran Cars som är professor i stadsplanering och engagerad i att minska segregationen i Malmö.

Världens städer växer

Fattiga områden och sociala spänningar har ökat i takt med att allt fler flyttar till städer. Idag bor majoriteten av världens befolkning i städer och de fortsätter att växa. Ofta handlar det om unga människor som söker arbete eller utbildning i det egna landet. Men i en global värld är det också vanligt att flyttströmmarna går till städer i andra länder.

Tillströmningen av människor ger städerna arbetskraft och nya affärsmöjligheter, men det kan också skapa problem. Ändå menar alltså Glaeser att städerna inte i första hand ska se sina fattiga områden som ett tecken på misslyckande, utan tvärtom som ett tecken på styrka. Det betyder att staden har lockande möjligheter, menar han.

Inte för fattigdom i sig

Ed Glaeser är dock noggrann med att betona att han inte är för fattigdom i sig. Men han menar att städerna spelar en central roll när det gäller att bekämpa fattigdom i världen, och att det är i städerna det stora slagen mot fattigdomen kommer att stå i framtiden.

Glaeser är verksam vid Harvard och har ägnat hela sitt yrkesliv åt att forska om städer. Utöver en mängd vetenskapliga artiklar har han också publicerat böcker, debattartiklar och blogginlägg. Hans bok Stadens Triumf kom ut på svenska 2012. Han skulle kunna beskrivas som en sann stadsoptimist med stark generell tilltro till städernas inneboende kraft, inte bara när det gäller att erbjuda enskilda människor en väg ut ur fattigdom.

Samtidigt uttrycker han en frustration över de baksidor som städernas brist på utrymme skapar. Glaeser förnekar till exempel inte att befolkningsökningen skapar mycket stora utmaningar för många av världens städer och för människorna som bor där. Allra tuffast beskriver han villkoren i slumområdena kring de växande städerna i utvecklingsländerna, men även i länder som Sverige och USA menar han att tillströmningen många gånger skapar problem. Men enligt Glaeser är det varken önskvärt eller möjligt att förhindra människor från att flytta in till städerna, utmaningen för städernas beslutsfattare ligger istället i att hitta lösningar som minskar den urbana fattigdomen och tar tillvara människors potential.

Oroande utveckling

Sådana lösningar kan vara svåra att finna. Malmö är en av de städer som växer snabbast i Europa och befolkningsökningen beror i första hand på ökad inflyttning från utlandet. Fattigdomen växer och det är stora skillnader i hälsa mellan olika befolkningsgrupper i Malmö.

– Man kan säga att det har gått åt fel håll i en stad som Malmö under de senaste 20 åren. Vi har tendenser till allt mer polarisering, säger Tapio Salonen som är professor i socialt arbete.

Tapio Salonens forskning visar att inkomstklyftorna i Malmö har ökat mer än i resten av landet. De rikare blir allt rikare och de fattiga fattigare. I Malmö ökar fattigdomen i både absolut- och i relativ mening. Det betyder att allt fler människor inte klarar av att försörja sig själva, och allt fler tjänar mindre än 60 procent av medianlönen.

Tar hjälp av forskare

Salonens forskning visar också att etnicitet och ekonomisk utsatthet hör tätt ihop i Malmö. Och i de fattigare stadsdelarna är hälsan sämre och livslängden kortare än i mer välbärgade områden i Malmö.

Politikerna i Malmö tog därför ett ovanligt beslut för några år sedan. 2010 tillsatte kommunstyrelsen en politiskt oberoende kommission för att hitta vägar till ett socialt hållbart Malmö. Kommissionen har bland annat bestått av Tapio Salonen och en rad andra forskare. Deras uppdrag har inte bara varit att leverera vetenskapliga underlag, utan också att komma med förslag på hur klyftorna kan minska.

– Det är mycket ovanligt med en sådan här kommission på lokal nivå, och rollen var till en början lite ovan för oss forskare, berättar Tapio Salonen.

Inga enkla recept

Den amerikanske forskaren Ed Glaeser blir mycket intresserad när han hör talas om satsningen i Malmö. Han menar att det inte finns några universalrecept på vad en stad ska göra för att lyckas, och att kunskapsluckorna fortfarande är stora när det gäller storstadsfattigdom. Därför menar han och andra forskare att politiker behöver våga testa många olika åtgärder och kontinuerligt utvärdera vad som verkligen fungerar.

– Det viktigaste Malmö kan göra är att utöka vår kunskapsbas om vad som verkligen fungerar. Då kan det bli en modell för Göteborg, Stockholm, Köpenhamn och för världen. Det händer inte utan riktig vetenskap, säger Ed Glaeser.

Människor i centrum

Enligt Ed Glaeser är den viktigaste uppgiften för politiker att skapa förutsättningar för invidiver att lyckas. Framförallt lyfter han fram tre faktorer för att fattiga områden ska kunna fungera som språngbrädor mot en bättre framtid.

– Det är att upprätthålla lag och ordning så att människor kan vara trygga, att satsa på utbildning och att det finns gott om jobb även för dem som inte har så stor erfarenhet, säger Ed Glaeser.

Ofta finns det brister inom alla tre områdena i utsatta stadsdelar och förorter. Tapio Salonens forskning visar att förvärvsgraden bland de svenskfödda i Malmö ligger ungefär på riksgenomsnittet (72-75 procent) medan de som är utrikesfödda bara har en förvärvsgrad på 40-43 procent. Andelen vuxna som varken är i arbete eller i studier har också ökat kraftigt i Malmö. År 2008 var nästan en fjärdedel av den vuxna befolkningen utanför både utbildningssystemet och arbetsmarknaden.

Forskarna i Malmökommissionen framhåller vikten av att minska de socioekonomiska klyftorna och utjämna skillnaderna i levnadsvillkor för att minska fattigdomen och dess negativa följdverkningar på till exempel hälsan. I sin slutrapport föreslår kommissionen bland annat satsningar på utbildning, förskola, vård och minskad trångboddhet. Insatserna beskrivs som sociala investeringar, inte som kostnader. Med det menar kommissionen att investeringar i människor förväntas ge vinster på sikt, särskilt om satsningarna görs under barndomen.

Tillströmning behövs

Både Glaeser och Salonen är överens om att det inte bara är viktigt för enskilda människor att de får möjlighet att utvecklas. Det är också viktigt för städerna som helhet. Städerna är beroende av sina invånare, därför behöver städerna erbjuda möjligheter även för dem som är mest utsatta, menar forskarna.

Glaesers studier visar att städernas ekonomiska framgång hänger på att människor strömmar till, och att de får möjlighet att mötas, utbyta idéer och skapa affärsmöjligheter.

Tapio Salonen är inne på samma linje.

– Det är unga människor och människor som kommer långväga ifrån som är de nya Malmöborna. Det är dem vi måste bygga på, säger han.

Se mer i Vetenskapens Värld ikväll, klockan 20.00 i SVT2!