Jordens hav blir allt surare. Det är en effekt av att vattnet tar upp mycket av den koldioxid som finns i luften. I takt med att koldioxidutsläppen ökar blir också försurningen större. De senaste 150 åren har surhetsgraden ökat med 30 procent och forskare tror att försurningen kommer att gå allt snabbare de kommande hundra åren. Men kunskapen om hur framtidens hav kommer att se ut är mycket bristfällig.

– Ingen vet det idag. Jag vet däremot med hundra procents säkerhet att det kommer att bli förändringar. Vissa arter kommer att dö ut redan inom några decennier om vi inte minskar koldioxidutsläppen, säger marinbiologen Sam Dupont vid Göteborgs universitet.

Forskningen har brister

I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature efterlyser nu Sam Dupont och hans tyske kollega Hans Pörtner betydligt mer avancerade och verklighetstrogna experiment än dem som genomförts hittills. Havens försurning är ett relativt nytt forskningsområde, och enligt Dupont och Pörtner är bristen på grundläggande kunskap ett större hot än brist på pengar och resurser.

Det är framför allt på tre punkter som Dupont och Pörtner anser att forskningen brister idag.

1. De flesta studier har riktat in sig på hur enstaka arter reagerar på försurning

2. Alltför ofta har man bara undersökt effekten av försurningen i sig, inte hur den samverkar med andra faktorer.

3. Experimenten har genomförts under korta tidsperioder.

Nu vill de se experiment där man tittar på hur hela ekosystem påverkas av försurningen i kombination med temperaturförändringar och olika grader av föroreningar.

– Det här forskningsfältet har vuxit oerhört fort och nu måste vi prioritera så att kunskapen om havsförsurning kan ta några rejäla kliv framåt. Den bilden tror jag att de flesta delar, säger Dupont.

Vissa arter är motståndkraftiga

Ett sätt att studera hela, eller åtminstone större delar, av ett ekosystem är att använda så kallade mesokosmer. Det är jättelika provrör som sänks ned i havet. I dessa kan man studera hur ekosystemen påverkas av både surhetsgrad och andra faktorer. Den här veckan tas de sista proverna från ett sådant storskaligt experiment som genomförts i Gullmarsfjorden utanför Lysekil under fem månaders tid.

Enligt Dupont är det mycket viktigt att experimenten pågår under längre tid, så att det går att se hur väl olika arter lyckas anpassa sig till en förändrad havsmiljö. Det har nämligen visat sig att vissa arter har god förmåga att stå emot försurning, och ibland har resultaten varit förvånande. Djur som bildar skal av kalk är generellt mycket sårbara för försurning. Det gäller till exempel koraller, musslor, kräftor och sjöborrar. Syran fräter på skalen och löser upp kalken. Men de senaste åren har forskarna hittat musselarter som är motståndskraftiga mot försurning. De har också upptäckt att vissa djur kan vara både motståndskraftiga och sårbara, beroende på var i livscykeln de befinner sig. Vuxna sjöborrar har till exempel kunnat anpassa sig väl till en surare miljö, bara de får ett antal månader på sig. Unga sjöborrar har däremot inte samma förmåga och hos dem stiger dödligheten kraftigt när de utsätts för försurning.

– Vi behöver förstå de grundläggande mekanismerna bakom de reaktioner vi ser hos olika organismer. Vi behöver skapa oss en modell som gör det möjligt att förutse hur försurningen av haven påverkar arter och ekosystem, säger Sam Dupont.