Målet är kometen 67P Tjurjumov-Gerasimenko. Den kallas också ”gummiankan” av somliga, eftersom den ser ut som något slags extra knölig hopvuxen dubbelpotatis. Om man kunde ställa den på högkant skulle den nå lika högt som några av Alpernas högsta toppar.
Den europeiska rymdsonden Rosetta har varit på väg sedan i mars 2004. En del av den långa färden har den slumrat, och den väcktes nu i januari i år av en signal från markkontrollen. Ett nervöst ögonblick – hade något gått sönder? – men det lyckades.
Inte riskfritt
Sedan dess har forskare och tekniker kunnat se hur den alltmer nalkas kometen. Nu är den i omloppsbana, och i dag ungefär klockan 10 svensk tid ska landaren Philae lösgöras från Rosetta för att påbörja nedstigningen mot ytan.
Det här är inte riskfritt, för en komet kan ha ganska mycket stoft och gas runt sig, och detta skulle kunna skada farkosten. Sonden håller nu en fart som är mycket låg i förhållande till kometen, så det blir ingen hastig krock på något sätt, snarare i promenadtakt.
– Det kan hända att sonden får svårt att stanna i bana runt kometen för att det pyser ut gas ur den. Gasen kommer nog inte i så hög fart, men kan ändå påverka sonden, säger Anders Eriksson vid Institutet för rymdfysik i Uppsala som varit med om projektet från start.
Som smutsiga snöbollar
Men det är också osäkert hur ytan egentligen är beskaffad. Det kan vara så mjuk att landaren sjunker ner eller helt enkelt tippar omkull.
Kometer är ett slags smutsiga snöbollar, överblivna rester från solsystemets tillkomst. Många, ett astronomiskt antal av dem håller till ute i det som kallas Oorts moln längst ut i solsystemets utkanter.
Solens gravitation drar i dem, rycker loss vissa av dem, de sugs inåt och när de når vår inre del av systemet brukar solhettan få dem att börja töa. Då utvecklar de den svans som gett dem namn – komet betyder ”hårstjärna”.
Och så sveper de förbi och slungas utåt i mörkret igen.
Kometkärnor skulle kunna vara hot mot jorden
Kometkärnor av det mer massiva slaget skulle också kunna vara ett hot mot oss på jorden: om en sådan drämmer in i jordklotet med full fart kan skadorna bli enorma.
Komet 67P är inget sådant hot. Dess ankomst var beräknad och det gick att förplanera och genomföra en färd dit ut. Det är mycket forskningsvärlden vill veta om kometer. Vad är de gjorda av, i detalj? Det säger något om solsystemets barndom.
Kan teorin om att ett massivt bombardemang av smutsiga snöbollar en gång för miljarder år sedan grundlade jordklotets hav bekräftas? Eller kan teorin att kometbombardemanget planterade in livet på jorden bekräftas?
”Det intressanta är vad som pyser ut”
Svenska forskare i både Kiruna och Uppsala medverkar i projektet, bland annat med mätningar kring hur solvinden påverkar gasen runt kometen. Det kan lära oss något om hur solvinden påverkar atmosfärer runt de mycket större planeterna.
– Det intressanta för oss är vad som pyser ut ur kärnan, säger Anders Eriksson.
– Vi känner hur det är runt jorden och några av de andra planeterna, men en komet är inte som en planet. Den förlorar sin atmosfär hela tiden, och allt som pyser ut blir helt andra saker runtomkring. Så vi kan se vad som är universellt och vad om är speciellt.
Rosetta har under färden också passerat andra objekt i rymden, och vid ett tillfälle själv misstagits för att vara en komet, berättar Anders Eriksson.
Men i dag är avgörandets ögonblick. Någon gång runt klockan 19 i kväll kan vi hoppas på den första bilden från en komets yta. Om det har fungerat.