I den senaste rapporten från FN:s klimatpanel konstaterades att uppvärmningstrenden under de senaste 15 åren varit mycket svagare än under senare delen av 1900-talet. Inbromsningen i temperaturökningen, eller ”pausen”, som den ofta kallats, har vållat stor diskussion.
Inte minst så kallade klimatskeptiker har velat lyfta fram inbromsningen den senaste tidsperioden (1998-2012) som ett bevis för att en uppvärmning orsakad av människans aktiviteter bara är en bluff eller ett missförstånd.
Fler och korrigerade data
Men en ny granskning och jämförelse av stora mängder temperaturmätningar, från både havsområden och kontinenter, visar nu att det inte finns vetenskapligt stöd för att tala om någon ”paus”. Dels har korrigeringar gjorts för skillnader i data som kommer från till exempel flytande bojar och fartyg, dels finns nu mycket mer data från mätstationer på land i nyckelregioner som Arktis. Dessutom har ytterligare ett par år hunnit gå, så att 2013 och det rekordvarma 2014 också ingår i mätserien.
Forskarna, som publicerar sina resultat i senaste numret av Science, kommer från NOAA, den amerikanska havs- och atmosfärsmyndigheten. Deras uppdaterade, korrigerade data visar att uppvärmningstakten under 2000-talet är helt jämförbar med den från andra halvan av förra seklet. Mellan 2000 och 2014 var ökningen 0,116 grader Celsius per årtionde, medan den var 0.113 grader Celsius per årtionde mellan 1950 och 1999.
Även om man börjar räkna från 1998, vilket gjordes i den senaste klimatrapporten från IPCC, finns ingen större skillnad i uppvärmningstakten. 1998 var ett mycket varmt år, beroende på en ovanligt kraftig El Niño. Men även med den som utgångspunkt är ökningstakten snarlik; mellan 1998 och 2014 var den 0,106 grader Celsius per decennium.
Ingen överraskning
– Jag är inte förvånad, kommenterar Stefan Rahmstorf, klimatforskare vid tyska Potsdam-universitetet. De globala temperaturuppgifterna blir bättre hela tiden. Man måste vara medveten om att de här korrigeringarna handlar om några få hundradelar av en grad. Det här ändrar inget av betydelse för vår kunskap om klimatet och skulle vara en rutinmässig teknikalitet om det inte vore för den missvisande diskussionen om en ”paus” i uppvärmningen.
Liksom flera andra klimatforskare har Stefan Rahmstorf länge försökt förklara för allmänheten vad inbromsningen, som FN:s klimatpanel pekade ut i sin rapport, handlar om.
I ett av sina inlägg på webbplatsen Real Climate, som drivs av klimatforskare, skriver han att påståendet att det inte varit någon uppvärmning sedan 1998 helt enkelt är felaktigt. Det är alltså något vi vetat redan tidigare. Vad som är intressant, skriver Rahmstorf, är om uppvärmningstrenden de senaste 15 åren ligger utöver det som kan förklaras av naturliga variationer.
Vill man få svar på det behöver man titta på tillräckligt långa tidsintervall, och inte bara kortvarigt ”brus”, skriver Stefan Rahmstorf.
Kevin Trenberth, klimatforskare vid amerikanska National Center for Atmospheric Research, tycker även han att talet om ”paus” i den globala uppvärmningen är missvisande.
– Det här är en välgjord och välbehövlig analys, som något förändrar de globala medelvärdena. Men många av oss har länge försökt förklara att det inte finns någon ”paus” i den meningen att uppvärmningen skulle ha avstannat. Däremot finns en variation, särskilt rumslig, som är värd att känna till.
Varierar över jordklotet
Studien i Science visar till exempel att uppvärmningstrenden 2000-2014 varit svagare på land för norra halvklotets mellanbreddgrader (runt 45 grader nordligt) än under andra halvan av 1900-talet, medan trenden för Arktis varit starkare.
– Att trender varierar i tid och rum är förväntat, och det är svårt att göra säkra trenduppskattningar över korta perioder, vilket 15 år är i klimatsammanhang. Klimatsystemets interna variationer kan tillfälligt både bidra till och motverka den långsiktiga uppvärmningstrenden, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet.
Med alla olika mätserier och siffror som presenteras när klimatet diskuteras, vad vet vi egentligen om klimatförändringen, och vad vet vi inte?
– Att hänföra enskilda väderhändelser till klimatförändringar och att uppskatta trender från få data hör till det som är osäkert och svårbestämt, svarar Markku Rummukainen.
– Men när det gäller det långsiktiga perspektivet landar den här nya studien på en likartad trend som tidigare resultat visat, vilket sammanlagt innebär nästan en grads uppvärmning hittills sedan 1880. Samtidigt har havet lagrat värme – merparten av den globala uppvärmningen tas upp av havet – och glaciärer och Arktis havsis har minskat, vilket hänger ihop med att det generellt blir varmare. Att jorden blir varmare är alltså inte särskilt osäkert, säger Markku Rummukainen.