Kinas fossildrivna tillväxtmaskin har lyft hundratals miljoner ur fattigdom och blivit motorn för hela världsekonomin. Samtidigt har landets utsläpp vuxit lavinartat. Kina är världens största utsläppare av koldioxid och står för över en fjärdedel av världens samlade utsläpp.

Matematiken är tydlig: Ska världen ha en rimlig chans att undvika allvarliga klimatförändringar och hålla den globala uppvärmningen under två grader så måste världens stegrande utsläpp nå sin topp någon gång 2020. Det innebär grovt sett att Kinas utsläpp också måste nå sin topp runt 2020 – om inte världens rika länder genomför betydligt mer drastiska utsläppsminskningar än vad som diskuteras idag.

– Kinas ledning är väl medvetna om problematiken. Landet riskerar att drabbas extremt hårt av klimatförändringarna. Men frågan är vad du faktiskt kan göra, konstaterar miljö- och hållbarhetsforskaren Guoyi Han vid Stockholm Environment institute.

Massiv satsning på förnyelsebart

Och Kina satsar massivt – både på energieffektiviseringar, kärnkraft och förnyelsebar energi. Landets förnyelsebara energisektor är den största och snabbast växande i hela världen. Kina har mest vind- och vattenkraft. Och under de senaste åren har landets solcellsindustri lett en global prisrevolution, halverat priset på solel och förvandlat solenergi till ett verkligt alternativ.

– Vi bedömer att Kinas marknad för solenergi kommer att växa mycket snabbt, snabbare än globalt. Priset på solel närmar sig nu standardpriset för el i Kina. Dessutom satsar Kinas regering alltmer på förnyelsebar energi, berättar Tian Liang, talesperson för Kinas ledande solcellstillverkare Yingli Green Energy.

Problemet är att Kinas energihunger är så enormt, och landets beroende av kol och olja så grundmurat. Kol står för närmare 70 procent av landets energibehov. Under de senaste tolv åren har expansionen av Kinas koleldade industrier och kraftverk lett till utsläppsökningar motsvarande USA:s samlade utsläpp.

– Det är som en kapplöpning mellan två hästar – den gröna och den svarta. Du ser den positiva trenden. Men samtidigt finns hela den fossileldade tillväxtmaskinen kvar. Ödesfrågan är vilken häst som kommer att vinna, säger Guoyi Han.

Kina måste göra det ingen gjort

Kinas fossildrivna väg mot industrialisering är enligt Guoyi Han som en kopia av västvärldens, men hoptryckt till några decennier – med alla miljökonsekvenser det innebär. Och med den avgörande skillnaden att klimathotet nu gjort hela utvecklingsvägen omöjlig – när resan mot välstånd bara börjat. Utmaningen för Kina är att fortsätta lyfta hundratals miljoner ur fattigdom – och samtidigt minska utsläppen.

– Kina måste göra det ingen hittills gjort, konstaterar Guoyi Han.

Många ställer sitt hopp till Kinas nya ledning, som betonat att man prioriterar en omställning av Kinas ekonomi, bort från fossileldad fabrik för omvärlden.

– Jag tror att kommande två-tre år är avgörande för det nya ledarskapet att visa hur dom vill reformera Kinas ekonomi, om dom beslutar sig för att verkligen göra en omställning, och om dom har viljan, verktygen och modet att göra det, säger Li Yan, klimat- och energiexpert vid kinesiska Greenpeace i Peking.

En indikation att Kinas ledning menar allvar – utöver satsningarna på förnyelsebart – är den utsläppshandel som nu rullar igång på prov i flera storstäder och provinser. Målet är att skapa en nationell utsläppshandel med tak för utsläppen någon gång 2015-2020 – vilket kan jämföras med USA:s politiska misslyckande att hittills göra något liknande.

Smogg driver på förändring

En annan indikator är nya beslut att minska kolanvändningen i landets storstadsregioner – beslut som triggats av de alltmer akuta lokala miljöproblemen i landet. I vintras drabbades Peking av de värsta luftföroreningarna hittills, med nivåer skyhögt över internationella gränsvärden.

– Också för Peking var det något nytt. Många undrade om dom kunde gå till jobbet, om det var farligt att gå ut eller ens bo inne i staden. Inklusive beslutsfattarna – dom måste ju också andas in luften, berättar Li Yan.

Pekings över fem miljoner bilar är naturligtvis en bidragande orsak. Men huvudkällan är densamma som för landets utsläpp av växthusgaser: Kol.

– Både klimatförändringarna och Kinas lokala miljöproblem har samma orsak – beroendet av fossila bränslen och speciellt kol. Och det vi kunnat se på senare år är att det växer fram en allt starkare folklig opinion mot de lokala miljöproblemen, berättar Li Yan.

Klimatministerns besked

När SVT i en unik intervju möter Kinas klimatminister Xie Zhenhua, tillika vice ordförande i landets tunga multiministerium NDRC, där alla femårsplaner och makroekonomisk planering görs, så är grundbudskapet att stävjandet av landets utsläpp har lika mycket inhemska som globala orsaker.

– En hållbar utveckling i Kina kräver att våra utsläpp når sin topp så snart som möjligt. Och det beror inte enbart på de globala klimatförändringarna. Det är något vi måste göra för det kinesiska folket. Det avgörande är att vi förändrar vår utvecklingsväg, våra konsumtionsmönster och energistruktur, så att vår produktion och livsstil blir alltmer koldioxidsnål och grön, säger Xie Zhenhua.

Däremot vill klimatministern inte ge något besked om när den kinesiska ledningen hoppas att landets stegrande utsläppskurva ska kunna pressas ner. Frågan diskuteras för närvarande bland landets ledande experter, konstaterar han:

– Vi har utsett fem provinser och åtta städer till koldioxidsnåla pilotprojekt. En poäng är just att studera hur och när olika platser med olika utvecklingsnivå, teknik och naturtillgångar kan nå sin utsläppstopp. När projekten är färdiga kommer vi att ha ett tydligt förslag om koldioxidproblemet

Utsläppen växer till 2030

Frågan är vartåt det lutar. Tills för några år sen var den officiella bilden att utsläppen kommer fortsätta växa långt in på 2030-talet. På senare tid har tongångarna varit mer optimistiska. SVT har intervjuat en rad ledande kinesiska experter – den tyngsta Zou Ji, energi- och klimatexpert och biträdande chef för Kinas nationella center för klimatstrategi, som sorterar under NDRC:

– Svaret beror på vilken utvecklingsväg Kina kan välja. En amerikansk väg, som är fossilintensiv med höga utsläpp. En europeisk, med något lägre utsläpp. Eller kan vi skapa en helt ny väg, med ännu lägre utsläpp? berättar Zou Ji.

Så vad är möjligt? Zou Ji ger inga officiella besked, men beskriver de kalkyler hans egen forskargrupp gjort:

– Enligt beräkningarna kommer Kinas utsläpp att fortsätta växa  i 10-20 år, om än i mindre takt än idag. Och vår bedömning är att utsläppen kommer att nå sin topp runt 2030, konstaterar Zou Ji.

Ekvationen går inte ihop

Andra experter är något mer optimistiska. Veteranen och energiforskaren Fuqiang Yang, numera vid miljöorganisationen Natural Resources Defense Council, hoppas att man kan pressa det ytterligare några år.

– Jag skulle vilja säga senast 2030. Men jag hoppas att vi kan pressa det till 2025. Det beror mycket på hur vi kan begränsa användningen av kol. Och det kräver att omvärlden verkligen är beredd att stötta med den senaste tekniken, säger Fuqiang Yang.

Där landar bedömningarna. Runt 2030. Är man optimistisk 2025. Tar man med övriga utvecklingsländer i beräkningen, med Indien i spetsen, vars utsläppstopp antas komma ännu senare, så tycks ekvationen att världens utsläpp ska börja minska år 2020 närmast omöjlig att få ihop. Om inte den rika världen gör betydligt mer dramatiska utsläppsminskningar än vad som diskuteras idag.

– Nej, jag kan inte få det att gå ihop, konstaterar Guoyi Han.

Västvärldens konsumtionshunger

Ska bilden förändras så krävs enligt Han omfattande förändringar – både i Kina och västvärlden. Officiellt har utsläppen i Sverige och västvärlden minskat något de senaste tio åren. Men det som hänt är till stor del att våra utsläpp förflyttats till länder som Kina – som nu servar vår konsumtionshunger. Upp till en tredjedel av Kinas utsläpp härrör från produktion av exportvaror. Vi vill ha Kinas billiga varor. Och räknas vår växande konsumtion in så har utsläppen i Sverige och västvärlden inte minskat – per person är de alltjämt nästan tre gånger större än kinesens.

– Ska vi ha en chans att hitta en hållbar utvecklingsväg så måste det här förändras. Hela vårt sätt att konsumera. Vi hoppas alla att Kina ska kunna göra mer. Men det hjälper inte att peka finger. Det bästa västvärlden kan göra är att själva visa vägen, avslutar Guoyi Han.

Se hela reportaget om Kina och världens klimatutmaning i veckans Vetenskapens värld.