– Den vanliga uppfattningen är att Stonehenge var en isolerad och vacker plats. Vår forskning tecknar nu en radikalt ny bild av områdets historia, säger Paul Garwood, arkeolog.

Denna historia, som i dag (19/1) presenteras i en dokumentär på Vetenskapens värld, vittnar om en tid då krig, slakt, kirurgi och mystiska riter var vardagsmat.

Med avancerad radarteknik har Paul Garwood och andra forskare från England och Österrike för första gången kunnat göra en digital karta som beskriver 10.000 års aktivitet i ett tio kvadratkilometer stort område runt monumentet.

De har upptäckt att Stonehenge bara är ett av många monument i trakten, och platsens betydelse börjar nu klarna.

Människor mot jätteoxar

På stenåldern fanns här nämligen stora gläntor som omgärdades av tät skog, och i dessa gläntor har man hittat skelett från oxar som hade tre gånger så tjocka ben än dagens kor.

Genom att driva oxarna mot jägare utrustade med spjut, som gömt sig på strategiskt utvalda platser, kunde man tillsammans nedlägga byten som gav föda åt en växande befolkning.

Men området har inte bara varit praktiskt att bo vid. Forskarna har upptäckt ett oväntat naturfenomen, nämligen att flintasten får en rosa färg när det hämtas upp ur traktens vatten. Färgändringen beror på alger, men stenåldersmänniskorna kan ha tolkat färgen som att platsen var magisk, och därför upprättat monument för att markera platsens betydelse.

Kvinnor och barn stred

Och trots att platsen nu frekventeras av storögda turister från världens alla hörn var det inte alltid en trevlig plats att vara vid.

Skelettrester vittnar om våldsamma strider där inte ens barnen skonats, och enligt forskarna tyder skadorna på att kvinnor och barn stred jämsides med männen i konflikter mellan stammarna.

Många levde dock vidare efter att utsatts för våld och svåra huvudskador, tack vare kunskaper om hur man reparerar brott på skallbenet. Utan bedövning.

Fynden tyder på att människorna här visste hur man separerade huden från skallbenet för att avlägsna benbitar som penetrerat hjärnan, och metoden de använt liknar senare tiders trepanering.

Oavbruten historia fram till idag

Kristina Jennbert, arkeolog vid Lunds universitet, beskriver forskarnas kartläggningsprojekt som ”mycket klokt”.

– Det som forskarna har gjort är att sätta Stonehenge i en lång kedja av händelser. Och efter stenmonumentet byggdes fanns det säkert andra som fortsatte använde platsen till ritualer, för det står ju kvar där än idag.

Hon beskriver platsen som en ”nod”, något som lockat människor genom alla generationer.

– Stencirkeln föregicks av träkonstruktioner, sedan har det byggts ut, men historien slutar inte där. Det ser man inte minst på nyandliga rörelser som knyter sig till platsen idag, säger Kristina Jennbert.

Se första delen i dokumentärserien om Stonehenge i Vetenskapens värld, ikväll klockan 20.00, i SVT2. Nästa del kommer handla om stenarnas uppförande och de människooffer som gjordes där.