Primater väljer ofta en mer rättvis lösning, även om de själva förlorar på det på kort sikt. Forskare tror därför att känslan för rättvisa är medfödd och har evolutionära förklaringar.
En av världens mest kända primatforskare, Frans de Waal, har tillsammans med sin kollega Sarah Brosnan intresserat sig för varifrån vår känsla för rättvisa kommer. I den vetenskapliga tidskriften Science presenterar de forskning som tyder på att även Capuchinapor och Schimpanser blir upprörda, när de inte behandlas på samma sätt som sina kompisar.
Gynnar både individen och gruppen
De Waal och Brosnan drar därför slutsatsen att känslan för rättvisa har rötter så långt bakåt i tiden som när människan och apan var samma art. De menar att just den här känslan finns för att den gynnar både individen och gruppen på lång sikt.
Forskarna har sammanställt flera experiment där djurs uppfattning om rättvisa prövats. Ett av dem har blivit viralt i sociala medier. Där kan man se hur en Capuchinapa får byta stenar mot gurkbitar.
Blev arg och kastade gurka
Det går utmärkt till en början, eftersom aporna gillar gurka. Men apan tycker egentligen bättre om vindruvor och när den ser att kamraten intill kan byta sina stenar mot vindruvor i stället, blir den väldigt arg och kastar gurkan på skötaren.
Så länge ingen fick vindruvor fortsatte apan att acceptera gurka, även om vindruvorna låg framme väl synliga. Det var alltså inte bristen på vindruvor för egen del som gjorde dem mest upprörda, utan det faktum att någon annan fick fördelar som de själva inte fick.
Aporna i experimentet protesterar högljutt och avstår hellre från både gurka och vindruvor än accepterar den orättvisa behandlingen.
Beteendet finns hos många primater
Det här beskriver forskarna som det första steget mot insikten om vad rättvisa är för något. De har kunnat visa liknande reaktioner hos nio olika typer av primater, däribland människor.
Schimpanser har en ännu djupare förståelse för rättvisa, menar de Waal och Brosnan. I ett annat försök lät de schimpanser välja mellan en symbol som gav dem själv många bananbitar och kompisen bara en och en annan symbol som gav båda individerna lika många bananbitar.
För att få någon av belöningarna var de dock tvungna att få sin kompis att delta i experimentet och ge skötaren den utvalda symbolen. Om kompisen inte deltog blev det inga bananbitar för någon av aporna.
Schimpansen var då förutseende nog att förstå att om hen valde symbolen som gynnade bara hen själv skulle kompisen inte vilja delta i experimentet särskilt längre. Hen valde därför oftast symbolen som belönade båda.
Bra på lång sikt
Det här tolkar forskarna som att högre utvecklade primater inte bara uppmärksammar och agerar på orättvisa, de kan också bedöma enskilda situationer i ett större sammanhang och fatta beslut som kanske inte gynnar dem själva omedelbart men som är kloka på långt sikt.
De Waal och Brosnan menar att hela syftet med vårt starka sinne för rättvisa är att främja samarbete i grupp. Det är alltså inte rättvisan i sig vi eftersträvar utan ett fungerande samarbete i framtiden.