Sverige har länge varit mycket bra på rymdforskning och -industri, men inte på att använda rymdtjänster, data och teknik. Och inte så bra på att åstadkomma nya jobb heller.

Det har gått 20 år sedan den förra rymdutredningen. ”Några tydliga spår i efterföljande propositioner har inte hittats”, konstaterar utredaren Ingemar Skogö torrt.

I dag lämnade han över sin utredning om ”En rymdstrategi för nytta och tillväxt”.

”Har betydelse”

– Rymdverksamhet har blivit så integrerat i det dagliga livet att vi måste behandla rymdfrågor på ett sätt som visar att de också har den betydelsen, säger Ingemar Skogö.

Det finns rymdverksamhet i bland annat Göteborg, Trollhättan, Linköping, Solna, Uppsala och Kiruna. Esrange utanför Kiruna är möjligen mest känt i Sverige – men allra största delen av verksamheten där bedrivs inte av svenska intressenter utan av forskare och tekniker från andra länder.

Svensk teknik används i stora internationella rymdprojekt, med framgång. I många år har svenska ingenjörer varit kända för sin förmåga att bygga i miniatyr, vilket är väldigt bra när man ska få upp instrument i omloppsbana eller längre bort.

Högteknologisk industri

Och regeringar bakåt i tiden har sagt, när industrier lagts ner eller flyttat utomlands, att högteknologi och kunskapssamhälle är vägen framåt, det som ska leda till de nya jobben.

Rymdindustrin är en typisk högteknologisk industri men har inte vuxit särskilt om man jämför med 1980- eller 90-tal. Är det dags att börja leva upp till de stora orden nu?

– Ja jag tycker det, och för mig är det viktigt att rymdverksamhet som bedrivs i Sverige också kan användas för innovationskraft i den svenska industrin, säger ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson (S).

2013 kom Riksrevisionen med en svidande kritik av hur rymdverksamheten i Sverige skötts: ”Utnyttjas inte som en strategisk tillgång”. ”Endast finansiella aspekter av rymdverksamhet följs upp”. ”Antalet företag ökar endast i liten utsträckning, antalet anställda i den svenska rymdindustrin är relativt konstant”. Och så vidare.

När den rapporten blev känd kunde grånade rymdveteraner leende ses utbrista: ”Äntligen någon som bryr sig!”

”Inget politiskt intresse”

Vems fel är det, att det blivit så att Sverige är så bra på teknik och så dåligt på användning av rymden?

– Det är svårt att säga att det är någons fel. Vi har egentligen nog inte haft det politiska intresse i landet som kanske krävs för att samordna alla myndigheter och aktörer, säger Olle Norberg, generaldirektör på den statliga myndigheten Rymdstyrelsen.

Det finns exempel på att framgångsrika svenskägda företag i branschen sålts till utländsk ägare. Är det ett problem?

– Sett till varje enskilt företag så har det gått bra. Men det är klart att i sammanhanget kan man ju fundera på vad det innebär, om det finns några nackdelar, säger utredaren Ingemar Skogö.

Vad bör göras?

Utredningen listar vad som borde göras: Bland annat att nyttan för samhället ställs i centrum, att rymdforskningen är central för förståelsen av livsbetingelserna på jorden, att man bör utnyttja Esrange bättre och pröva om anläggningen kan användas att sända upp mindre satelliter runt jorden.

Och så finns en passus om att utrikes-, säkerhets och försvarspolitiska aspekter bör ges större utrymme. Det är något nytt för Sverige.

– Om vi tittar internationellt så har ju rymdsatsningar i allt väsentligt vuxit fram från militära utgångspunkter, påpekar Ingemar Skogö.

Mer pengar?

Ministern Hellmark Knutsson konstaterar också att detta är nytt för Sverige och att hon vill vänta in remissvar om detta. I texten står att Rymdstyrelsen bör få samordnat ansvar att koordinera arbetet med Försvarsmakten, Försvarets Forskningsinstitut och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.

Skulle det i förlängningen kunna leda till en svensk spionsatellit?

– Ja, det kan vara befogat om militären tycker det är lämpligt, svarar Olle Norberg på Rymdstyrelsen.

Och så kärnfrågan: Betyder det här att det blir mer anslag framöver?

– Det återstår att se, säger ministern.