På sommarhalvåret häckar mycket fåglar på Arktis klippor och deras avföring ger ifrån sig ammoniak. Ammoniaken reagerar i sin tur med svavelsyra i luften.
Tillsammans med vatten kan dessa molekyler sedan bilda stabila partiklar som på sikt kan växa sig stora och bilda så kallade molnkondensationskärnor. Det är dessa kärnor som vatten kan kondensera på för att forma små droppar så att moln bildas.
Caroline Leck, professor i kemisk meteorologi vid Stockholms universitet, har själv studerat hur moln bildas i Arktis. Hon tror att studien pekar på en förklaring, men att det finns fler.
– Det här är en hypotes. Jag själv har undersökt liknande partikelbildning längre in mot Nordpolen. Där finns inga fåglar, utan där verkar partiklarna bestå av en sorts biomassa som kommer av alger och bakterier i haven, säger hon.
Molen – en viktig pusselbit i klimatet
Moln, förutom att de ger regn, är viktigt för det som kallas för strålningsbalansen på jorden. De hjälper helt enkelt till med att hålla en del värme borta genom att reflektera tillbaka solens strålar ut i rymden.
Ju fler partiklar i molnen, desto vitare blir de, och desto mer bidrar de till att bromsa uppvärmningen. Men en av utmaningarna i dagsläget är att det inte går att undersöka de här allra minsta partiklarna i detalj eftersom de är så små, menar Caroline Leck.
– Vi vet alltså inte riktigt hur de bildas, hur de växer sig stora, och hur många olika typer av sådana här partiklar det finns. Vet vi det så kan vi försöka ta reda på hur klimatförändringar skulle kunna påverka molnbildningen på olika platser på jorden, säger Caroline Leck.
Referens: B. Croft et al. Contribution of Arctic seabird-colony ammonia to atmosperic particles and cloud-albedo radiative effect. Nature Communications, 2016. DOI: 10.1038/ncomms13444