I skogarna utanför Östersund har elitlöpare under den senaste veckan sprungit runt i andningsmasker, kläder med 3D-sensorer och elektroniska skosulor. Utrustningen mäter löparnas rörelser under tiden i löpspåret, samt med hjälp av andningsdata även löparnas energiåtgång.

Syftet är att ta reda på hur man springer mest effektivt, men också hur man belastar kroppen mindre, vilket leder till mindre risk för skador.

Energiförbrukning jämförs med rörelser

– Det som pågår är att vi mäter löparnas syreupptagningsförmåga, samtidigt som vi mäter sekund för sekund hur de rör kroppen när de springer. På så vis räknar vi fram deras energiåtgång utifrån ett visst rörelsemönster, säger Glenn Björklund, idrottsfysiolog på Mittuniversitetet.

Det handlar alltså om att kombinera hur mycket energi olika löpare gör av med, exempelvis i nerförsbackar, uppförsbackar eller på plant underlag.

Alla löpare som ingår tillhör den eliten i Sverige. Genom att se hur dessa bästa löpare och orienterare rör sig när de springer menar forskarna att vi kan lära oss något om hur man ska röra sig smartast, för att inte belasta kroppen i onödan.

– För att springa länge och orka så vill man förbruka så lite energi som möjligt på en liten sträcka, säger Glenn Björklund.

16 sensorer på kroppen registrerar rörelser

25 svenska elitlöpare ingår i försöket. De utrustas med 16 sensorer på kroppen, sensorer som mäter alla deras kroppsrörelser sekund för sekund i löpspåret.                      

När löparna har sprungit klart så överförs informationen från deras elektroniska träningskläder till en dator.               

Vid datorn kan forskarna se löparens hela springrunda och hur skelettet rört sig, och precis hur belastningen skett på kroppen steg för steg.

Än så länge har resultatet inte analyserats klart, men redan nu menar Glenn Björklund att man kan ana vissa överraskande slutsatser. Vid löpning uppför backar tycks det till exempel vara effektivt att röra mer på armarna för att få kraft uppför.

Löpteknik är inget nytt i sig. Tvärtom finns det en utbredd flora träningsformer som ska öva upp löpsteg inom friidrotten. Tillsammans med marathonlöparen Anders Szalkai besökte vi Enskede Idrottsplats i Stockholm under veckan, och såväl tonåringar som 7-åringar gjorde övningar i löpteknik.

– Den här typen av övningar är lekfulla, så det passar utmärkt när man tränar barn. Dessutom är det lättare att justera löpsteget i tidig ålder, säger Anders Szalkai.

Tidigare forskning i huvudsak gjord på löpband

Vad som är ett effektivt löpsteg har det gjorts en hel del forskning om. Men till skillnad från det nya svenska försöket så har tidigare forskning gjorts på löpband. Och enligt Glenn Björklund på Mittuniversitetet är det ett problem, i synnerhet om man ska kunna lita på den forskningen i fråga om löpning i backar och i terräng.

Den tidigare forsknigens slutsatser är i alla fall att det mest energieffektiva sättet att springa är när foten bara nuddar marken snabbt och mjukt, utan att bromsa farten genom en för hård isättning av foten i marken. Höften ska gärna luta lite framåt för att bidra till kroppens framåtrörelse.

Fysiologen Glenn Björklund på Mitthögskolan pekar också ut vikten av att inte höfterna studsar upp och ner. De ska helst ”sväva fram”.

– Vi ser här på den här elitlöparen som vi registrerat hur höfterna i stort sett inte rör sig alls vertikalt, säger Glenn Björklund och pekar på ett 3D-skelett på datorskärmen, som springer med en elegant löpteknik.

En mer effektiv löpstil gör också att risken för skador minskar, enligt Glenn Björklund.

Löpekonomi avgör vem som vinner

Han använder ofta termen ”löpekonomi”, som just handlar om att göra av med så lite energi som möjligt för att springa en viss sträcka på en viss tid.

– Det här är helt avgörande för vem som vinner tävlingar nuförtiden. De bästa löparna har ofta väldigt lika syreupptagningsförmåga, alltså det man brukar kalla kondition. Därför blir det viktigt att just ha en bättre löpekonomi för att vinna.

– Det är löparna som har en bäst löpekonomi som har störst chans att vinna tävlingar i framtiden. I synnerhet på distanser som 5000 och 10000 meter, men också på medeldistans så är det väldigt avgörande, säger Glenn Björklund.