– I början av 80-talet var Sverige världsmästare i jämlikhet. Det var förmodligen ett historiskt ögonblick. Det finns inga andra exempel i världshistorien på ett demokratiskt land som haft så små ekonomiska klyftor.

Att Sverige utmärker sig som det land som förändras snabbast syns tydligt om man jämför inkomstutvecklingen för den fattigaste och rikaste tiondelen av befolkningen de senaste 20 åren.

80-procentig inkomstökning för de rikaste

– Kurvan för det lägsta inkomstskiktet i Sverige har i princip varit platt. De har inte förlorat något i absoluta termer. Men de har heller inte vunnit något – och det har stått stilla under 20 års tid. Samtidigt har inkomsterna för den rikaste tiondelen ökat avsevärt. Deras disponibla inkomster har vuxit med närmare 80 procent, säger Michael Förster.

Orsaken till utvecklingen har skärskådats av de svenska nationalekonomerna Jesper Roine och Daniel Waldenström. Roine och Waldenström är med i det internationella forskarnätverk som tillsammans med den franske ekonomen Thomas Piketty grävt fram data för inkomstfördelning och förmögenheter i en lång rad västländer ända sen 1700-talet, med fokus på de allra rikaste.

Kapitalinkomster bakom språng

– I USA har allt högre chefslöner och bonusar varit en viktig faktor bakom att toppskiktet dragit iväg. I Sverige finns den komponenten med, men den är inte lika tydlig. Här är det i stället framför allt inkomster från kapital som gjort att de rikaste dragit ifrån, berättar Roine.

Utvecklingen påminner om den förändring forskarnätverket kunnat se i hela västvärlden, där inkomster från kapital spelar allt större roll och tycks vara en grundläggande mekanism bakom de växande klyftorna, inte minst i Europa.

Globalisering, teknikutveckling och en lägre tillväxttakt jämfört med rekordåren under efterkrigstiden är en del av förklaringen. Och avregleringar, minskad progressiv beskattning och sänkta skatter på förmögenheter och kapital.

– Man kan likna utvecklingen i Sverige vid en slags solfjäder, där de i botten fått en mycket liten, om någon alls, ökning av sina inkomster i absoluta termer, och så har inkomsterna vuxit alltmer ju närmare toppskiktet du rör dig, förklarar Roine.

Tredubbling för de allra rikaste

Ännu mer har den rikaste procenten av invånarna dragit ifrån. Roines och Waldenströms analys visar att den rikaste procentens andel av inkomsterna tredubblats sen 80-talet och idag ligger på samma nivåer som på 40-talet. Från att ha varit världshistoriens jämlikaste land har Sverige snabbt närmat sig genomsnittet inom OECD – ett genomsnitt där klyftorna också vuxit generellt i västvärlden.

Frågan är vad det egentligen spelar för roll? I USA, där utvecklingen gått betydligt längre, har klyftorna efter finanskrisen lett till omfattande debatt – om klyftornas betydelse för finanskrisen, landets ekonomiska utveckling och hela det demokratiska systemet. Men i Sverige?

– Det finns inget enkelt samband där vi kan slå fast när klyftor blir ett problem. Det vi vet idag är att stora klyftor kan orsaka ekonomiska problem, men var gränsen går är omdebatterat. Växande klyftor kan också leda till sociala problem, och problem för sammanhållningen i ett land. När det gäller konsekvenserna för Sverige kan man ju säga: Fråga dom där nere. Om det handlat om en utveckling under några få år är en sak. Men 20 år utan någon välståndsökning alls, samtidigt som toppen drar ifrån allt mer. Det tror i varje fall jag är ett problem, säger Michael Förster.

Skillnader i livslängd har fördubblats

Sociologerna Johan Fritzell och Kenneth Nelson är några av de forskare som försökt studera de sammanlagda effekterna av de växande klyftorna i Sverige. Enkelt uttryckt är Sverige, precis som andra västländer, betydligt rikare idag än för 20 år sen. Men rikedomarna och frukterna av utvecklingen har alltmer koncentrerats i toppen. Frågan är om detta också ligger bakom fenomen som ohälsa och utanförskap.

– Det vi kan se är att en rad olika klyftor vuxit i samhället under den här tidsperioden. Men hur det hänger samman och exakt vad som orsakar vad, det vet vi än så länge för litet om, berättar Kenneth Nelson.

I stora delar av västvärlden har klyftorna i hälsa mellan rika och fattiga vuxit under de senaste decennierna. Och Sverige är inget undantag.

– Sedan 90-talets början har skillnaderna i livslängd mellan låg- och högutbildade fördubblats i Sverige, från två och ett halvt år till fem år. De med hög utbildning har dragit ifrån medan andra släpar efter. Livslängden för lågutbildade kvinnor har knappt ökat alls dom senaste 20 åren, berättar Denny Vågerö, professor vid Centre for Health Equity Studies i Stockholm.

Skiljer mycket mellan stadsdelar

Kartläggningar i Stockholm, Malmö och Göteborg har visat att det idag kan skilja 5-9 år i förväntad livslängd mellan olika stadsdelar och områden i storstäderna. Ett hälsogap som vuxit och där faktorer som inkomst, arbetslöshet och inte minst utbildningsnivå spelar en avgörande roll. Jämför man högutbildade i ett välbärgat område som Danderyd norr om Stockholm med lågutbildade i Vårby söder om Stockholm så är skillnaden i förväntad livslängd 18 år.

– Jag tror att det handlar om en generell utveckling mot växande klyftor som ligger bakom. Det går inte att peka på någon specifik enskild faktor utan handlar om en bred förändring där de växande inkomstklyftorna är en del. Enligt min mening är det inte är hållbart. Vi kan inte ha växande skillnader i livslängd mellan olika samhällsgrupper. Jag tror att man till slut får en backlash av en sån utveckling, menar Denny Vågerö.

Det som är mest slående för Sverige är enligt Johan Fritzell och Kenneth Nelson inte bara att toppen drar ifrån – det har varit känt bland forskarna under en tid.

– Det som överraskat mig är att det inte bara rör sig i toppen. Under de senaste 5-10 åren kan man tydligt se hur de med de lägsta inkomsterna tappar, inte bara gentemot de allra rikaste utan också mot medelsvensken, mot medianen, berättar Johan Fritzell.

Relativ fattigdom växer snabbt

Den fattigaste tiondelen av befolkningen, och alltfler, befinner sig idag under det som kallas den relativa fattigdomsgränsen, med inkomster under 60 procent av medianinkomsten. Precis som inkomstklyftorna generellt så har den relativa fattigdomen vuxit mer i Sverige än i många andra västländer.

– Man kan sammanfatta det med att vi har ett toppskikt, ett mellanskikt och ett bottenskikt. Toppskiktet drar ifrån, och det beror framför allt på inkomster från kapital. Men sen halkar bottenskiktet också alltmer efter mellanskiktet – och det har delvis andra orsaker.

Tappet i botten beror enligt forskarna dels på den ihållande höga arbetslösheten sen 90-talet. Men också på politiska reformer som jobbskatteavdrag och att nivåerna i de offentliga trygghetssystemen – sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och försörjningsstöd – i praktiken sänkts alltmer sen 90-talet. För arbetslöshetsförsäkring och försörjningsstöd ligger ersättningsnivåerna i dagsläget runt 50 procent av inkomsten för en normal industriarbetare.

– Det här är en mycket kraftig förändring, inte minst i ljuset av att man länge betraktat det svenska systemet som det mest generösa som någonsin existerat, säger Kenneth Nelson.

– I praktiken har Sverige gått från att ligga i topp bland OECD-länderna till att ligga i mitten, eller under mitten när det gäller arbetslöshetsförsäkring. Så den självbild vi haft av vår svenska välfärdsmodell stämmer helt enkelt inte längre. Vi har blivit ett slags normalland kan man säga, säger Johan Fritzell.

”En av de största förändringarna i Sverige”

– Jag tror att det här är en av de största förändringarna om man jämför Sverige idag med Sverige för 20 år sedan. Det påverkar inte bara de längst ner. Också om du har relativt goda inkomster, en genomsnittsinkomst, så kan följderna idag bli väldigt stora om du blir långvarigt sjuk eller förlorar ditt arbete, säger Kenneth Nelson.

I takt med att klyftorna växer följs förändringarna av välfärden och tappet i botten också av ett växande fenomen bland dom längre upp längs samhällsstegen: privata försäkringslösningar. Det kan gälla inkomstbortfall, pension – eller det som just nu växer med raketfart: Privata sjukvårdsförsäkringar. Idag har närmare 600.000 en privat sjukvårdsförsäkring – och inom några få år antas miljongränsen passeras.

Privata trygghetssystem nästa möjliga förändring

Och det är också här forskarna ser en av de största möjliga förändringarna om klyftorna fortsätter att växa i Sverige.

– Får man en utveckling där en grupp i samhället får alltmer resurser och inte längre tycker att det offentliga kan ge den trygghet och kvalitet som de efterfrågar så kan dom ju istället köpa detta privat. Men gör man det så faller ju delvis motivet till att man är en del av och exempelvis bidrar med skatt till det gemensamma systemet, säger Jesper Roine.

– Vi har haft ett välfärdssystem i Sverige som omfattat alla, oavsett om man befinner sig i botten, mitten eller toppen. Jag tror att en av de största riskerna med hela den här utvecklingen mot växande klyftor är att det här system spricker upp, säger Kenneth Nelson.

– Exakt var vi befinner oss i den här utvecklingen är svårt att säga. Men det vi vet internationellt är att det är oerhört svårt att backa bandet och vända när systemet väl spruckit upp. I själva verket finns det inte ett enda exempel på ett land som gjort det, avslutar Kenneth Nelson.