I studien, som är den första i sitt slag, har forskarna, ledda av evolutionsbiologen Walter Jetz vid Yale University i USA, använt alla tillgängliga genetiska data över jordens 9.993 erkända fågelarter.

Sedan har man mätt hur evolutionärt egenartad varje art är, det vill säga hur lång tid som gått sedan den delade en förfader med någon annan art på trädet.

Resultatet, som publiceras i Current Biology, har blivit en lista som toppas av fåglar som inte längre har några närstående släktingar och som ofta är helt ensamma i sin familj.

Från dinosauriernas tid

Oljefågeln, som toppar listan, är ett talande exempel. Den är den enda arten i sin familj och tillhör en gren på trädet som varit isolerad från alla andra fåglar på jorden i cirka 73 miljoner år. Senast oljefågeln delade en förfader med någon annan nu levande art var med andra ord under dinosauriernas era.

– Det är kanske inte så förvånande. Oljefågeln är en mycket märklig art, säger Per Ericson, fågelsystematiker på Riksmuseet i Stockholm.

Han påpekar att den lever av fettrika frukter, är nattlevande och håller till i grottor där den orienterar sig med klickljud. Den har ett fettrikt kött som tidigare utnyttjades av lokalbefolkningen – därav dess namn.

Nummer två på listan är den säregna kurolen från Madagaskar och på tredje plats återfinns hoatzin eller zigenarfågeln från Sydamerika. Därefter följer den australiska skatgåsen, den afrikanska sekreterarfågeln och jätteibisen från Sydostasien. Alla tillhör släktlinjer som har stått isolerade i mellan 57 och 72 miljoner år.

Fiskgjusen unik art

Alla dessa är extremt exotiska för oss européer. Därför är det lite fascinerande att som kontrast finna en för oss svenskar välkänd art på sjunde plats – fiskgjusen. Enligt studien sitter den på en gren som inte delats med någon annan art de senaste 56 årmiljonerna.

– Det är nog en helt korrekt placering. Den har varit ute på en egen resa under mycket lång tid, säger Per Ericson.

Andra svenska fågelarter på topplistan är smålommen och härfågeln. De tillhör linjer som varit helt separata sedan 49,5 respektive 35,5 miljoner år.

Frågan är förstås hur man bäst använder kunskaper av det här slaget. Walter Jetz och hans kollegor är tydliga på den punkten. De anser att listan ska styra det globala bevarandearbetet. Oljefågeln är kort och gott den mest skyddsvärda arten på jorden, enligt Jetz, helt enkelt av den orsaken att den är den evolutionärt mest unika av alla fåglar.

Mindre värda?

Arter med många släktingar och kort historia, exempelvis alla sångarna inom släktet Phylloscopus – lövsångare, gransångare, grönsångare, med flera – blir däremot mindre värda med det resonemanget. Per Ericson tycker konceptet verkar intressant:

– Om vi inte är beredda att stoppa alla processer som utrotar arter på jorden – och det är vi ju inte – måste vi prioritera. Detta är ett objektivt sätt att se på saken. Alla arter får nog inte plats på Noaks ark, och då är det rimligt att väga in de här aspekterna, säger han.

– Vi vänder oss instinktivt mot det här sättet att resonera. Vi vill rädda alla arter. Men det medför att naturskyddsarbetet blir helt slumpartat.

Han håller dock med om att man kan prioritera utifrån andra kriterier än genetisk unikhet:

– Man kan till exempel titta på hur pass unika beteenden arterna har. Det blir givetvis svårt att väga olika saker mot varandra. Men som filosofisk betraktelse förtjänar studien att uppmärksammas.