De har också tittat på hur mycket massa olika regioner står för och hur mycket av vår totala massa som beror på övervikt och fetma.  

Så tunga är vi

Med hjälp av data från FN och Världshälsoorganisationen uppskattar forskarna att den vuxna befolkningen väger 287 miljoner ton. 15 miljoner av dessa beror på övervikt och 3,5 miljoner på fetma.

Upp till hälften av allt vi stoppar i oss förbränner vi vid fysisk aktivitet. Ökad vikt innebär högre energibehov eftersom det går åt mer energi för att flytta en tung kropp. Även vid vila bränner en större kropp mer energi.

Den genomsnittliga kroppsvikten globalt uppskattade forskarna till 62 kilo per person. Men i Nordamerika, som har den största sammanlagda mänskliga kroppsmassan, låg den genomsnittliga vikten på 80.7 kilo. Nordamerika har bara sex procent av världens befolkning men 34 procent av världens biomassa som beror på fetma. I motsats bor 61 procent av världens befolkning i Asien men de står bara för 13 procent av den mänskliga biomassa som fetman står för.

Det kunde varit värre

Om alla länder skulle ha samma genomsnittliga BMI (Body Mass Index) som USA skulle vår totala kroppsmassa öka med 58 miljoner ton – det skulle motsvara ytterligare 935 miljoner människor på jorden, räknat med genomsnittlig kroppsmassa.

– Våra resultat understryker vikten av att titta på biomassa i stället för bara befolkningsmängd när vi ska räkna på ekologiska effekter av en art, särskilt när det gäller människor, säger Sarah Walpole, en av forskarna bakom studien.

Siffror med marginal

Studien är egentligen en underskattning av den nuvarande situationen eftersom den bygger på Världshälsoorganisationens rapport från 2005. Världens befolkning fortsätter att öka i storlek och enligt FN kan vi vara 8,9 miljarder människor på jorden redan år 2050.

– Alla accepterar att befolkningstillväxten, räknat i antal, hotar den globala ekologiska hållbarheten men vår studie visar att tillväxten, i form av fetma, också är ett stort hot. Om vi inte tar itu med både befolkningstillväxten och fetman – är våra chanser små, säger professor Ian Roberts.