”Vi behöver ha bättre resultat i rättsväsendet! Alltså måste vi se till att höja statusen för polisyrket, se till att poliserna får ordentligt betalt och att det finns tillräckligt med resurser för att både finansiera verksamheten och lönerna.”
Detta har jag aldrig någonsin hört någon politiker, från något parti, säga. Byt ut rättsväsendet mot skolan och polis mot lärare så skanderas dessa meningar. Nu över hela det politiska fältet, då kopplingen emellan lön, status, resurser och resultat egentligen är ganska självklar.
Att vara polis är i dag att ha ett låglöneyrke. Ingångslönen är i genomsnitt på 21 300 kronor, oavsett om du kommer direkt från gymnasiet eller om du har en juristexamen och tio års utredningserfarenhet med dig in i yrket.
Många poliser tjänar, efter flera år i tjänst, bara någon tusenlapp mer än så. Vägen därifrån till att det ska bli ett lågstatusyrke är kort. Detta har inte allmänheten insett, då frågan om polisernas löner och villkor politiskt sett verkar vara helt osynlig.
Polisförbundet har låtit genomföra en undersökning hos allmänheten som visar att 77 procent av de tillfrågade tror att ingångslönen är 23 000 kronor eller mer. Då de får reda på vad den egentligen är säger 86 procent att de tycker att polisen borde ha högre ingångslön, 58 procent att den borde vara 25 000 eller mer.
I stället för att betala Sveriges poliser rimliga löner och höja polisyrkets status, går regeringen åt helt motsatt håll. Lönerna hålls nere och justitieminister Beatrice Ask klargjorde nyligen i en debattartikel att hon inte vill att poliser ska högskoleutbildas, då man kanske inte får in sökande som vill syssla med ”arbetsuppgifter som kräver användning av våld eller tvång”.
Hon är också tydlig med att hon inte anser att de som jobbar i yttre tjänst behöver någon högskoleutbildning då de bland annat ska ”upprätthålla ordning under helgnätter”.
Ask uppvisar en djup okunnighet om hur komplext polisarbetet i yttre tjänst är. Både långtgående förstahandsåtgärder i komplicerade utredningar och bemötande av människor i djup kris (i största möjliga mån utan att använda våld) är exempel på arbetsuppgifter som uniformerade kollegor hanterar dagligen.
Men det är nästan värre att hon verkar vilja ha en sorts poliser som inte tänker för mycket, som utför det arbete de blir tillsagda att göra utan att vare sig ifrågasätta de usla arbetsvillkoren eller den klantiga politiska styrningen, som snarare efterfrågar friserade siffror än verksamhets- och samhällsnytta.
Det faktum att de civilanställda utredare som vidareutbildar sig till poliser i samband med att de får polisiära befogenheter kan få sänkt lön med närmare 10 000 kronor (till 21 300) skickar en tydlig signal – regeringen vill att polis ska vara ett lågstatusyrke förknippat med att ”släpa fyllor” på gatan.
Vill man ha drägligt betalt får man (om man inte blir chef) helt enkelt lämna in brickan.
Poliser lämnar yttre tjänst allt snabbare och många kollegor lämnar polisen helt och hållet. Det är inte ett problem som man löser med att hålla nere utbildningsnivån. Det löser man genom att ge landets poliser dräglig lön, rimliga avtal och förutsättningar att göra ett bra jobb.
Främst rätt utbildning och tillräckliga resurser. Då kommer både utredningsresultat och förtroendet hos människor i alla samhällsklasser successivt bli bättre. I stället stryper regeringen resurserna, håller nere lönerna, säger nej till högskoleutbildning och verkar vilja fylla hålen efter de poliser som flyr med personer som söker sig till yrket på grund av våldsanvändningen.
Att Moderaterna helt har gått vilse vad gäller visionen med polisen är dessvärre uppenbart. Frågan är vad övriga partier vill. De flesta tycker att polisutbildningen ska bli en högskoleutbildning, vilket vore ett steg i rätt riktning.
Det räcker dock inte om man inte samtidigt är beredd att skjuta till de resurser som krävs för att höja lönerna till en rimlig nivå och ge landets poliser förutsättningar att möta de förväntningar som både vi själva och allmänheten ställer på oss vad gäller att kunna hjälpa utsatta, skapa trygghet samt utreda och beivra brott.
Med tanke på att det är valår är det en fråga som inte bara landets 20 000 poliser, utan också alla de medborgare som påverkas av polisens verksamhet, förtjänar svar på.
Och de svaren borde vi kräva i god tid innan september.