I två debattartiklar här på SVT Opinion uttrycker Kulturskaparna och Elektronikbranschen vitt skilda uppfattningar om det som i dagligt tal benämns privatkopieringsersättningen.
Parterna är dock flera: Kulturarbetarna slåss för sina ersättningar, Elektronikbranschen slåss för sina marknadsandelar och Copyswede för sitt rätt att distribuera dessa pengar.
De två parter som lätt glöms bort i debatten behöver också få komma till tals: Konsumenterna och återförsäljarna.
Privatkopieringsersättningen är idag en modell som gör mer skada än nytta och främst drabbar oss konsumenter och återförsäljare.
Givetvis skall det vara möjligt för kulturarbetarna att få pengar för sitt arbete, men det måste ske på ett rättvist sätt.
Copyswede har ålagt distributörerna att betala in avgifterna för sin försäljning. Det innebär att återförsäljaren från distributören köper en avgiftsbelagd produkt.
Det är i det här ledet, gentemot återförsäljaren, som det primära avgiftsuttaget sker.
Återförsäljaren tvingas att vidaredebitera avgiften till oss konsumenter när vi köper en produkt som omfattas av avgiften.
Detta innebär att återförsäljarens pris blir högre och konkurrenskraften lägre. Allt fler konsumenter beställer sina teknikprodukter billigare från internationella nätbutiker.
Flera återförsäljare har redan tvingats i konkurs.
Således är inte teknikföretagen avgiftspliktiga, vilket Kulturskaparna i sin artikel felaktigt påstår.
Kulturskaparna har all anledning att försöka göra striden om avgifterna till en fråga mellan dem och de internationella teknikkoncernerna, så att vi konsumenter inte så lätt inser att det drabbar oss.
Privatkopieringsersättningen är egentligen en fråga mellan två parter:
Den som skapar kultur och den som konsumerar kultur.
Majoriteten av alla konsumenter är villiga att betala för sig, eftersom de har respekt och förståelse för kulturskaparnas villkor och verksamhet.
Denna respekt är helt beroende av att vi har ett rättvist, förutsägbart och transparent avgiftssystem.
Det har vi inte idag.
Privatkopieringsersättningen är en avgift som enligt lag medger att konsumenten, i ett begränsat antal kopior och utan egen vinning, kopierar film och musik.
I dagsläget förhindras konsumenten effektivt att utöva denna rättighet genom tekniska kopieringsskydd som återfinns på alla moderna mediaformat, men också av lag som förbjuder konsumenten att försöka ta sig förbi de tekniska hinder som upphovsrättsindustrin kontinuerligt skapar och vidareutvecklar.
Detta har orsakat att privatkopieringen idag är obefintlig. Trots det är datorn eller telefonen flera hundra kronor dyrare på grund av en rättighet som inte går att nyttja.
Genom att bekymmersfritt låta allmänheten blanda ihop begreppen privatkopiering och piratkopiering vinner man röster i de användarundersökningar som Copyswede säger är grunden för sin verksamhet.
Detta förvanskar statistiken och underbygger felaktigt påståendet att privatkopieringsavgiften fortfarande behövs.
Copyswede fungerar som en paraplyorganisation för Kulturskaparna, man driver in och fördelar insamlade medel mellan sina 14 medlemmar.
Den som vill ta del av redovisningen för detta inser snart att det inte är så lätt att veta vilka kulturskapare som faktiskt fått någon ersättning.
Copyswede redovisar bara hur stor del som går till olika organisationer och är inte speciellt behjälpliga när det kommer till att redovisa sina egna administrativa kostnader.
Denna brist på transparens anser vi skadar förtroendet för upphovsrätten som helhet.
Copyswede borde tvingas redovisa hela pengaflödet ned till den enskilda kulturarbetaren samt betala för statistik som visar hur utbredd privatkopieringen faktiskt är i dagens samhälle.
Regeringen beslöt att behålla nuvarande ersättningssystem till kulturarbetarna för perioden 2014-2019.
Ersätt år 2020 den nuvarande privatkopieringsersättningen med en modern, rättvis och transparent avgiftsmodell. Privatkopieringsavgiften och Copyswedes roll är överspelad.
Det finns stora möjligheter att inom ramarna för befintlig lagstiftning säkerställa att kulturskaparna får ersättning för sitt arbete, utan att detta går ut över allmänhetens respekt och förtroende för upphovsrättslagstiftningen.
Modern kulturkonsumtion kräver en modern affärsmodell, att envist hänga kvar vid ett utdaterat system skadar Kulturskaparna och upphovsrätten.