Debatten om Sverigedemokraternas historia har återigen varit på tapeten efter att Liberalernas partiordförande, Jan Björklund, ansett att SD bör bjudas in till politiska samtal över blockgränserna.
Kritiken lät inte dröja och med hänvisning till mitt partis historia menade bland andra statsminister Stefan Löfven (S) att dialog med Sverigedemokraterna vore otänkbart.
Det paradoxala i Stefan Löfvens inställning är emellertid att han samtidigt i budgetförhandlingarna sitter i knät på Vänsterpartiet som trots några få procentenheter tillåts diktera villkoren för betydande delar av Sveriges ekonomiska inriktning.
Om vi nu ska prata historia skulle jag i detta läge kunna benämna Vänsterpartiets stöd för Molotov-Ribbentrop-pakten där de accepterade Hitler och Stalin uppdelning av Östeuropa mellan varandra.
Att Vänsterpartiet i stora drag var en ren paraplyorganisation till Sovjetunionens kommunistiska parti eller att de så sent som 1990, lagom efter Berlinmurens fall, tog bort ordet kommunism ur partinamnet.
Istället vill jag prata om vad partiet står för i nutid.
Redan i första meningen av deras ungdomsförbunds principprogram skriver Ung Vänster att de är: ”ett revolutionärt ungdomsförbund med rötter i den kommunistiska delen av arbetarrörelsen”.
Vänsterpartiets förre partiledare, Lars Ohly, svarade ja på frågan om han var kommunist när han blev partiledare. Samme Lars har även i en intervju berättat att han blev ledsen när Berlinmuren föll.
Vänsterpartiets nuvarande partiledare, Jonas Sjöstedt, blev medlem i Kommunistiska ungdomsförbundet så tidigt som i slutet av 70-talet.
Så sent som i somras försvarade flertalet representanter från Vänsterpartiet, i min hemstad Helsingborg, den auktoritära regimen i Venezuela vars styre lett till de vanliga åkommorna av socialism – långa brödköer, svält och en kollapsad ekonomi.
Vänsterpartiets grupp i Europaparlamentet, GUE/EGL, består av flertalet partier som kallar sig kommunistiska och fortfarande bär den kommunistiska symbolen, hammaren och skäran, som logotyp.
Listan kan göras längre.
Det är viktigt att i detta läge komma ihåg att den revolutionära kommunismen innebär att staten avskaffar äganderätten och tvångsomhändertar produktionsmedlen från befolkningen.
Demokratin avskaffas alltid, yttrandefriheten begränsas alltid kraftigt och oliktänkande skickas till arbetsläger.
Kommunismen i Kina har lett till 65 miljoner människors död, i Sovjetunionen dödades 20 miljoner, Nordkorea över 2 miljoner, Kambodja 2 miljoner, Vietnam 1 miljon, för att nämna några länder där kommunismen dragit fram.
Med anledning av Vänsterpartiets historia men även dess nutid ställer jag därför följande fråga till Socialdemokraterna; är det rimligt att ni låter detta parti diktera villkoren för svensk ekonomisk politik samtidigt som ni menar att vi ska utestängas från oskyldiga samtal?