Helt plötsligt är almanackan full av onyttiga livsmedel som alla ska ha sina bemärkelsedagar.
Bakom dem ligger inte sällan branschorganisationer med kopplingar till livsmedelsindustrin.
Här hittar vi bland annat kladdkakan, wienerbrödet och kanelbullen – alla med sin egen dag, den sistnämnda instiftad av en sammanslutning av livsmedelstillverkare, där en sockerjätte är drivande.
Igår var det lösgodisets dag, instiftat av ett företag som omsätter en halv miljard kronor om året på att sälja just godis. Sverige toppar år efter år godiskonsumtionen i världen.
Faktum är att det är just lösgodiset som fått oss svenskar att äta så mycket godis.
Fram till början av 1980-talet låg svenskarnas godiskonsumtion i höjd med dagens genomsnittliga EU-konsumtion (8-10 kg/person/år), men när lösgodiset kom rakade konsumtionen i höjden och idag äter vi cirka 17 kilo per person och år.
Det är också en konsumtionsökning som märks på midjemåttet.
Sedan 1990 har de överviktiga eller feta barnen i Sverige blivit fler än dubbelt så många, mycket till följd av det socker vi får i oss genom vår godiskonsumtion.
I dag är uppskattningsvis 30 000–50 000 barn i Sverige så feta att de riskerar att dö i förtid på grund av följdsjukdomar som diabetes, cancer och hjärtinfarkt.
Men det är inte bara svenska barn som äter godis. Även svenska vuxna som äter stora mängder sötsaker, bidrar till den bedrövliga statistiken och sticker ut internationellt.
Något som skulle kunna kallas för ett barnsligt dysfunktionellt konsumtionsmönster, är i Sverige ett accepterat socialt beteende, som ingen i vuxenomgivningen skulle rynka på näsan åt.
Tvärtom. Här är det oförblommerade godisätandet närmast att betrakta som en social framgångsfaktor – man har barnasinnet kvar!
Knappast förvånande i landet som för länge sedan vände på generationstrappan och uppfann ordet ”vuxenpoäng”.
Var annars skulle ett konfektyrföretag göra en kampanj riktad direkt mot vuxna där man delade ut ”smarta” godisgömmor i form av en jordglob eller en bok – ”för alla som vill ha lördag hela veckan”.
Oerhört barnsligt, men naturligtvis en succé eftersom kampanjen rullades ut i världens barnsligaste land.
Sett till godiskonsumtionen beter vi svenskar oss som om det vore storhelg året om, eller ”Lördag hela veckan!” som en av godisjättarna uttrycker det i sin slogan.
Och försäljningen går som tåget. Istället för att ägna oss åt detta hedonistiska frossande borde vi kanske fråga oss vad denna onyttiga konsumtion får för konsekvenser för vår egen, och våra barns, hälsa och på sikt för sjukvårdssystemet.
Istället för att konsumera tomma kalorier och fortsätta bidra till samvetslösa livsmedelstillverkares resultaträkningar föreslår jag:
• Till dig som är förälder: Föregå med gott exempel. Bidra inte till en expansion av godistillverkarnas världar. Avstå deras produkter.
Ät nyttigt och visa det. Köp alternativt godis till dina barn fritt från cancerogena ämnen, artificiella färger, smaker och dofter. De finns på marknaden. Fråga i din livsmedelsbutik!
• Till lärare och skolpersonal: Släpp inte in godiset i skolan. Ut med godis- och läskautomater och inför totalt godisförbud under skoltid.
Lär elever att bli kritiska konsumenter – inte minst när det gäller livsmedel. I de ämnesval där det är möjligt – låt eleverna förstå vikten av ekologiska och naturliga produkter
• Till våra politiker: Godis är inte mat. Om nya regeringen återupptar Matlandet Sverige eller vill kränga svensk matkultur i någon annan form – skippa godiset!
Fundera på tidigare använda verktyg som stärker folkhälsan och minskar vårdkostnaderna: information, skatter och subventioner, lagstiftning och regler, direkt stöd samt forskning och utbildning.
I arbetet mot tobak och alkohol har man använt sig av alla nyss nämnda. Någon som tycker att det blev ett dåligt utfall?
Sa jag att 25 september också är Äpplets dag?