Jag är journalist och bevakar hästsporten och har gjort det i många år och jag försöker sköta mitt arbete på ett professionellt vis. Jag skriver om det som är sant och relevant.
Oftast är det inget problem, faktiskt finns det bara en situation då det blivit ett problem – för andra. Det var när jag kritiserade vuxenvärlden som står bakom exponeringen av barnbloggare.
När ett minderårigt barn, välkänd bloggare med tydlig inriktning på hästsporten, poserade i bikini och högklackat tillsammans med vuxna dokusåpadeltagare då skrev jag om det.
Inte för att hänga ut barnet utan för att fråga vuxenvärlden ”hur tänkte ni nu?”; hur tänkte företaget som arrangerade fotograferingen? Hur tänkte föräldrarna? Men då blev jag ifrågasatt och uthängd som barnmobbare i kommentarsfälten.
Min kollega Ulrika Fåhraeus ifrågasätter på SVT Opinion utseendefixeringen och exemplifierar med den vuxna bloggaren Tyra Sjöstedt och namnet på portalen Horsespot som samlar flest hästbloggare i Sverige och det tar hus i helvete.
Vi måste få ifrågasätta företag som Horsespot, Spotlife, Panos Emporio, Hööks med flera som använder sig av minderåriga bloggare i sin marknadsföring.
När företag använder barn i vuxensammanhang så att gränserna för barn- och vuxenreklam suddas ut då blir det fel ibland även om det inte är avsikten.
Ni själva ger er epitet som ”Sveriges största hästbloggare”, ni vinner priser på BlogAwards, priser som ni jämställer med Guldbaggar och Rockbjörnar.
Ni ÄR kändisar och ni VILL vara kändisar.
Så varför får vi inte bevaka er såsom andra kändisar låter sig bevakas; skådespelare, idrottare, författare med flera, accepterar att bevakas utifrån sitt kändisskap? Det ingår liksom i paketet.
Varför får vi inte diskutera att det kan vara svårt för er målgrupp; barn och unga, att skilja på vad som är produktreklam och vad som inte är det. Det kan vara svårt även för en vuxen att avgöra när reklamen är inbäddad i löpande text, film eller foto.
Hur ska en vuxen förklara för ett barn att ni inte själva köpt de saker ni visar utan många gånger fått dem skänkta till er av företag som vill att ni visar upp dem!
Varför får vi inte diskutera vilket ansvar personerna bakom portaler som Horsespot och Spotlife har för sina minderåriga bloggare?
När ansvaret för denna reklam inte längre innehas av slipade copywriters utan av barn framför spegeln hemma med mobilens kamera då kan somliga bilder bli provocerande med plutmun, nedhasad tröja, låg byxlinning och kort tröja.
Varför får vi inom hästvärlden inte diskutera eller ha åsikter om huruvida det är lämpligt att göra poserande bikinibilder när man knappt är byxmyndig?
Är det relevant för en hästblogg att ha bikinibilder? Är det relevant för ett barn som är förebild för andra barn att börja anspela på sex och utseende innan man ens nått tonåren?
Man ska inte ge sig på barn och det gör jag inte heller, jag ifrågasätter dem som står bakom dessa produkter – föräldrar och företag.
Vi äldre får acceptera att ungdomarnas vardag ser helt annorlunda ut än när vi var unga. Det vi skrev i dagböcker skriver dagens unga på nätet. Våra fotoalbum från ungdomen, som samlar damm på vinden, görs i dag på Facebook till allmän beskådan för evigt.
Men vi måste också få diskutera fenomenet med bloggar, plutmunnar, utseendefixering, marknadsföringsknep och att allt är tillgängligt för alla. Det spelar ingen roll om vi diskuterar hästsporten eller samhället i stort.
Världen har kommit närmare och blivit otäckare.
Det är en sorglig sanning att ett gulligt foto på ett naket barn på en strand kan bli ett porrfoto för en pedofil.
Det är inte jag som är pervers, det är världen som i vissa delar är obehagligt otäck.