Sverige håller på att delas. En plats som Stockholm växer med flera busslaster i veckan. På många andra väsentligt mindre platser finns det knappt underlag för att driva en närlivsbutik längre.
En majoritet av landets kommuner har problem att behålla sina ungdomar – i princip i samtliga fall kommuner som redan minskar i befolkning och som kännetecknas av lägre utbildningsnivåer, lägre inkomster och högre arbetslöshet.
I många fall är det gamla bruksorter som under en lång tid levt gott på traditionell tillverkningsindustri, men som aldrig ställde om till det nya kunskapssamhället och som i dag betalar priset för det.
I takt med att Sverige delas ekonomiskt, sker det också en social och inte minst en politisk delning.
För ett tag sedan gjorde jag en analys av vad som kännetecknar kommuner där Sverigedemokraterna fick störst andel röster till riksdagen i senaste valet. Även om Sverigedemokraterna ökade andelen röster i samtliga svenska kommuner mellan valen 2006 och 2010, så är fortfarande andelen röster väldigt varierande mellan kommuner.
I Sjöbo, Bromölla, Bjuv, Hörby och Trelleborg, där Sverigedemokraterna fick högst andel röster i förra riksdagsvalet (13,8-15,8 procent) så fick partiet åtta till tio gånger högre andel röster än vad de fick i Danderyd (1,7 procent), där partiet fick lägst andel röster. Kartan visar andelen röster SD fick i senaste riksdagsvalet i samtliga svenska kommuner.
Mellan riksdagsvalen 2006 och 2010 partiet allra mest framåt i Bromölla, Östra Göinge, Kristianstad, Sjöbo, Hässleholm, Osby och Hörby – där samtliga kommuner hade en ökning om 6 till 8 procentenheter.
Samtidigt var ökningen under motsvarande period mindre än 1,5 procentenheter i Danderyd, Täby, Norsjö, Torsby, Lidingö, Umeå, Nacka och Kil, med andra ord ungefär en fjärdedel av ökningen i kommunerna där partiet gick framåt som mest.
Ekonomiskt välstånd och tolerans tenderar att gå hand i hand. Ronald Ingleharts studier har under många år visat på denna koppling på nationell nivå. Min egen forskning tillsammans med Richard Florida har visat på en positiv koppling mellan platser med ”låga inträdesbarriärer”, platser där alla olika människor och idéer blir accepterade, och regional ekonomisk tillväxt.
Till viss del beror det på att drivna, smarta individer hellre väljer att bo och vara verksamma på platser där deras nya tankar och idéer blir accepterade och där man kan omvandla nytänkande till innovationer och ekonomiska värden.
Men det är också troligen så att platser som går bättre ekonomiskt många gånger utvecklas till att bli mer toleranta.
När jag gjorde en statistisk så kallad korrelationsanalys av läget för samtliga svenska kommuner så fann jag att Sverigedemokraterna fick högst andel röster där man:
- i genomsnitt tjänade mindre
- hade lägre utbildningsnivåer
- hade högre arbetslöshet
- hade högre grad av traditionell tillverkningsindustri
Man hade också fler aktiviteter från extremistgrupper per invånare. Däremot hade inte kommunerna som i högre grad röstade på Sverigedemokraterna en högre andel invandrare.
Att Sverigedemokraterna hittar flertalet av sina väljare på orter av detta slag är ganska rimligt. Då framtidsutsikterna känns mörkare och det inte tycks finnas någon direkt lösning på problemen är det lätt att söka någon att klandra.
Jag tror att ett första steg mot högerextrema krafter är att förstå på vilka platser de har sin grogrund och att ta de problem som finns där på största allvar. Kanske grundas inte dessa värderingar i en brist på tolerans utan i en brist på framtidsutsikter?