Det svenska biståndet är ett komplext system fullt av detaljer, myndigheter, internationella organisationer och ideellt arbete.
Det omfattar dessutom en budget på cirka 40 miljarder kronor.
Som alla politiska områden i ett demokratiskt system kräver det en oberoende journalistisk granskning. Tyvärr har flera beslut de senaste åren urholkat granskningen.
Bland annat neddragningarna och de nya reglerna för tidningen OmVärlden.
Granskning gynnar alla parter. Medborgarna får bättre koll på hur skattepengarna används, beslutsfattarna får säkrare underlag och biståndet blir mer effektivt.
Men för att en granskning ska vara möjligt krävs det expertkunskaper och erfarenhet.
Först skrotade den tidigare regeringen SADEV, ett institut för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete.
Nu har tidningen OmVärlden först lagts ned som papperstidning, sedan fått sitt uppdrag som granskande organ beskuret och till sist, i den senaste upphandlingen, även fått sina resurser för journalistisk granskning kraftigt begränsade.
Under åren har OmVärlden bevakat biståndet och gjort flera viktiga avslöjanden.
Tidningen har granskat Swedfunds investeringar i tredje världen.
Den har avslöjat samarbetssvårigheter mellan förra biståndsministern Gunilla Carlsson och hennes tjänstemän på UD, svårigheter som försenade viktiga reformer med flera år, och den har grävt fram ekonomiskt missbruk på demokratiorganisationen Idea. För att nämna några exempel.
I en artikel på biståndsdebatten.se skriver Sidas informationschef Joachim Beijmo att Sidas informationsanslag i första hand ska gå till att ”öka kunskapen om global utveckling och hur biståndet bidrar (eller misslyckas med att bidra) till hållbar utveckling”.
Han slår också fast att granskningen främst ska göras av andra aktörer än tidningen OmVärlden.
Som tidigare chefredaktörer och redaktörer för OmVärlden är vi mycket oroliga för en utveckling där en av de tidningar som genom åren tillhört de främsta granskarna av biståndet ska förvandlas till ett informationsmaterial från Sida.
Detta trots att den nya politiska ledningen på Utrikesdepartementet flera gånger slagit fast att granskning absolut ska vara en del av det uppdrag som ingår under Sidas informationsanslag.
Det är olyckligt att tidningen upphandlas som vilken marknadsprodukt som helst, tidigare vart fjärde år, nu senast för bara ett år.
I praktiken betyder det att de som lägger sig på lägsta pris vinner upphandlingen, och på så vis urholkas möjligheten att göra granskande journalistik.
Vi menar att tidningen istället bör få ett långsiktigt publicistiskt oberoende. Varken politiker eller Sidas kommunikatörer bör ha rätt att utse chefredaktör eller ledning för tidningen.
Istället bör regeringen utse en styrelse bestående av erfarna journalister, som i sin tur utser tidningens chefredaktör. Vidare behöver budgeten garanteras under lång tid, ungefär som inom public service.
Det finns självklart en hel rad redaktioner, organisationer och myndigheter som granskar biståndet. Men medieföretagen går på knä och säger upp allt fler journalister.
Få redaktioner kan i dag behålla expertkunskap om det svårgenomträngliga område som är svenskt bistånd.
Om regeringen och Sida menar allvar med att det behövs journalistisk granskning och expertkunskaper för att göra denna granskning meningsfull, då finns det goda skäl att vända den utveckling som i dag präglar arbetet med tidningen OmVärlden.
