Lördag 21 mars firar vi internationella Downs syndrom-dagen. En dag i Hudiksvallsteaterns ära, en dag då vi hedrar ”Hur många lingon finns i det i världen”, ICA-Jerry och systrarna Anemyrs evenemang #Rockasockorna.
I dag är dagen då vi firar mångfald, att det i vårt land finns utrymme för olikheter och att annorlunda är bra. Men av årets 365 dagar är det endast en dag då detta firas.
Övriga 364 dagar uppmanas Sveriges gravida kvinnor att utföra fosterdiagnostik och KUB-tester för att säkerställa att det väntade barnet inte har några avvikelser.
Nyligen har företaget Tataa Biocenter lanserat ett riskfritt blodprov som med mycket stor säkerhet visar när ett ofött barn bär på en kromosomavvikelse. En metod som använts i andra länder och som nu finns att tillgå även här i Sverige.
Professor Bo Jacobsson vid Sahlgrenska akademin var med och utvärderade metoden i Sverige. Han uttryckte sitt tydliga stöd för metoden i media och kallade den för ”jättebra” och ”lovande”.
Det svenska samhället ser ut att allt mer gå i Danmarks fotspår där inga barn med Downs Syndrom kommer att födas år 2030, enligt rådande kalkyler.
I Sverige höjs redan starka röster för att alla gravida kvinnor i samtliga landsting rutinmässigt ska erbjudas avancerad fosterdiagnostik – inte bara de äldre kvinnorna, eller de som särskilt efterfrågar det.
Motivet till detta sägs vara rättvisa, samtidigt som den senaste statistiken från Socialstyrelsen visar att den utökade fosterdiagnostiken lett till att allt fler barn med en extra kromosom eller andra avvikelser aborteras. Till vems fördel är den så kallade rättvisan?
Vårt svenska samhälle verkar inte vara skapat för mångfald, trots alla vackra ord. Vi har en struktur där det normala, det vackra och produktiva är eftersträvansvärt för alla de flesta.
Ann Tabor, överläkare och professor vid danska Rigshospitalet, kunde inte slagit huvudet mer på spiken när hon uttryckte sig i dokumentärfilmen ”Det rätta barnet” som sänts på SVT:
”Om man får ett barn med Downs så kostar det mycket pengar för samhället, då dessa barn ofta har medfödda missbildningar som måste opereras.
Barnen kan senare ha behov av extra stöd i skolan vilket också kostar pengar. Så det blir extra utgifter både inom hälso- och sjukvården och på det sociala området.”
Det handlar med andra ord om pengar, och det är ett sorgligt uttryck för fattigdom om vårt land inte kan välkomna alla människor.
Vill vi ha ett samhälle där vårt mänskliga värde är beroende av de egenskaper vi besitter? Är det verkligen en sådan människosyn vi önskar och var går gränsen?
Ska abort bli det förväntade valet när vi inom en snar framtid även kan ta reda på om det ofödda barnet kommer att få diabetes, autism eller ADHD?
Vi vill ta ståndpunkt för livet. Vi tycker på riktigt att olika och annorlunda är bra.
Varje människa är värdefull, och rätten till liv, stöd och hjälp får aldrig vara baserat på hur produktiv, vacker eller funktionsduglig man är.
Vår inneboende rätt till liv baseras helt och hållet på att vi är människor, inget annat. Vi önskar se en förändring inom vården där man istället stärker de föräldrar som väntar ett unikt barn och ingjuter tilltro till det egna föräldraskapet.
Låt oss tills dess fira livet idag och alla andra dagar. Tillsammans med alla tusentals familjer med unika barn!