Om Sverige hade haft en fungerande bostadsmarknad hade unga inte varit hänvisade till att sova på luftmadrasser och flyktingar tvingats skriva sig på luftadresser.
Men sedan hyresregleringen infördes under andra världskriget har bostadsmarknaden blivit ett planekonomiskt misslyckande, där de redan priviligierade gynnas på alla andras bekostnad.
Och det är en ordning som regeringspartierna och lobbyföreningen Hyresgästföreningen inte är intresserade av att rucka på.
I debatten vill de gärna prata om tusentals nya hyresrätter, billiga ungdomsbostäder och klimatsmarta studentlyor. Men politiken hänger inte ihop och kalkylerna går inte ihop.
På lokal nivå är de rödgröna de första att säga nej till att bygga. Om det inte är någon fisködla som ska värnas så är det möjligheten att man överhuvudtaget kan se ett hus från en nationalpark som är problemet.
Och om kommunerna inte är beredda att ta fram nya detaljplaner och sälja byggrätter blir det inte mycket byggt.
Bostadspolitiken liknar ofta en kapplöpning med käpphästar, och bostadsminister Mehmet Kaplans såväl som SSU:s och Hyresgästföreningens universallösning stavas subventioner.
Trots att det redan har prövats och förkastats för att det var ineffektivt. Inte ens de bygg- och fastighetsbolag som ska få skattepengar ur statens kista tyckte att idén var särskilt bra.
Branschen lät hälsa att de inte ville ha subventioner, utan hellre förändrade regelverk som gör det möjligt att bygga billigare.
Om SSU inte vill lyssna på branschen kan de lyssna på sin egen regerings bostadsminister som har sagt: ”Enligt aktörerna går det inte ihop när de bygger hyresrätter, de får inte ut sin insats.” Just så.
Det lönar sig inte att bygga hyresrätter men det lönar sig att bygga bostadsrätter, för den marknaden är fri. Och därför byggs det också flest bostadsrätter i storstadsregionerna.
Men vi unga har inte feta bankkonton och femton procent handpenning i cash. Vi har inte heller stått i kö i tio år. När det inte byggs hyresrätter är det vi som inte kan flytta hemifrån.
Idag sitter 300 000 unga fast i bostadsköerna. Enligt Boverket måste Sverige bygga motsvarande ett nytt Linköping – varje år. Men idag byggs inte hyresrätter, för det lönar sig inte.
Hyran bestäms centralt, det kallas bruksvärdessystemet och har lett till att medelklassen i innerstan får lägre hyra och att förortsborna betalar för mycket.
Medelålders akademiker gynnas på ungas, invandrades och barnfamiljers bekostnad, enligt Institutet för bostads- och urbanforskning. Segregationen är faktiskt större bland dem som bor i hyresrätter än bland bostadsrättsägarna.
Till och med inom LO har man börjat inse att bruksvärdessystemet måste förändras. I våras presenterade LO:s näringspolitiske utredare, Johan Hall, en rapport som förespråkar marknadshyror, förenklade regelverk och minskade möjligheter att överklaga.
Det är en mycket läsvärd studie som det är på tiden att även SSU och Hyresgästföreningen tar del av.