Svensk mountainbike växer och allt fler deltar i de stora tävlingsarrangemangen.

Vasaloppets sommarupplaga, Cykelvasan, har till exempel växt explosionsartat och är idag Sveriges största mountainbiketävling med närmare 20 000 deltagare.

Men för de kvinnliga mountainbikecyklisterna råder orättvisa tävlingsförhållanden. Det är idag inte en självklarhet att starkaste tjej vinner.

I likhet med längdskidåkningen är cykelvärlden mansdominerad. En av de viktigaste förändringarna som krävs är att skapa rättvisa tävlingsförhållanden för de kvinnliga mountainbikecyklisterna.

Idag startar damernas tävlingsklasser tillsammans med herrarna på majoriteten av svenska långlopp, inklusive Cykelvasan.

Tjejerna, som än så länge är betydligt färre än killarna, blir då ensamma öar i havet av herrcyklister, både i starten och under resan mot mål. Och detta omöjliggör ett rättvist tävlande.

• De gemensamma starterna innebär att tjejerna inte kan använda sig av taktikkörning, vilket är en huvudingrediens i tävlingscykling. Det skapar också slumpartade situationer som kan avgöra tävlingen.
   
• Att attackera blir meningslöst om en bakomvarande tjej sitter i en klunga som sannolikt kommer att köra ikapp den ensamma, attackerande tjejen.
   
• En tjej kan ha en ledning som blir uppäten om en annan tjej ”dras ikapp” av en herrklunga. Likaså är det omöjligt för en tjej att försöka avgöra före upploppet om två tjejer sitter med i samma klunga.
   
• Sitter två tjejer i en större herrklunga och kommer in på stig, kan tävlingen avgöras där av den enkla anledningen att den ena tjejen sitter längre fram i klungan än den andra.
   
• En spurtstrid blir lätt förstörd av killar som ”är i vägen” på upploppssträckan.
   
• Som tjej bland hundratals killar kan man cykla en hel tävling utan att se någon medtävlande, utan att veta var i fältet man befinner sig. Man kan med andra ord vara med och slåss om en pallplats utan att veta om det.

Självklart är det också så att det säkerligen skulle vara betydligt fler tjejer som vågade köra tävlingsklass om de fick starta med enbart tjejer. I andra sporter är det självklart att tävla med och mot tjejer, inte killar.

Tävlingar som Cykelvasan har därför – tillsammans med övriga stora långlopp och Svenska cykelförbundet – ansvar för att utveckla sporten i takt med att antalet utövare ökar.

Och hur ser det ut i andra länder?

Jo, Cykelvasans motsvarighet i Norge, Birkebeinerrittet, har alltid haft en egen damstart. Elitdamerna startar på morgonen och herreliten på eftermiddagen.

Även Grenserittet körde detta år egen damstart, med ett positivt resultat även om målgången kan utvecklas ytterligare.

I Sydafrika körs alla cuptävlingar med egen damstart. Världens största etapptävling, Cape Epic, är i framkant när det gäller att utveckla sporten på damsidan.

För något år sedan blev den tävlingen först med att ha lika stor prissumma för damerna som för herrarna och 2016 kommer den att ha separat damstart.

Det är dock positivt att två svenska långlopp testat egen damstart under 2015; Långa Lugnet och Lida loop.

Gensvaret från dameliten kunde inte bli tydligare: äntligen rättvisa tävlingsförhållanden. Men det måste till en utveckling som gör detta självklart på alla större långlopp.

Vi har förståelse för att det krävs extra insatser från arrangörshåll, men det är också ett ypperligt tillfälle för dessa aktörer att visa vägen mot rättvisa tävlingsförhållanden för både tjejer och killar.

Så låt den starkaste och taktiskt smartaste tjejen vinna. Det ska inte vara ett lotteri om vilken klunga man hamnar i eller hur många killar som finns på upploppet just när damtävlingen avgörs.

Nu efterfrågar vi inom svensk damelit separata starter för tjejer och killar.

Låt den bästa tjejen vinna!