För några veckor sedan kunde tonerna av Bach och Prokofjev höras från en amfiteater i den antika ökenstaden Palmyra. De ryskstödda syriska regeringsstyrkorna hade nu återtagit världsarvsplatsen efter att Daesh hållit den i sitt grepp och det var detta som skulle firas.
Under stort säkerhetspådrag flögs en av Rysslands mest framstående orkestrar in för att uppföra en noga utvald konsert.
Vacker musik i all ära, men det var uppenbart att det här inte handlade om att ge soldaterna en kulturupplevelse över det vanliga. Putin spelade mindre för dem, och mer för Europa och USA.
Budskapet? Att Ryssland är den västerländska civilisationens främsta försvarare.
Det är glädjande att de islamistiska terroristerna inte längre kan härja i Palmyra. Deras sprängning av det tvåtusenåriga Baaltemplet är en kränkning av vår gemensamma historia, och ska enligt 1954 års Haagkonvention anses som ett brott mot hela mänskligheten.
Det är oförsvarligt och borde aldrig ha fått hända.
Men den som gör sig skyldig till krigsbrott kan aldrig trovärdigt försvara civilisationen mot barbari. Vänner till diktatorn Bashar al-Asad är inga vänner av civilisation. Putin är inte mänsklighetens försvarare.
Den som har följt rapporteringen om anfallen med oljefatsbomber inser att Assad inte skyr några medel i kriget mot sin egen befolkning. Miljoner människor befinner sig på flykt från hans grymheter.
Efter att den arabiska våren nått Syrien ska särskilda specialceller ha skapats, med uppgift att krossa upproret mot den auktoritära regimen. Sjukhus ska ha gjorts om till tortyrcentraler, där oppositionella systematiskt plågades.
När bårhusavdelningen fyllts ska man ha travat de massakrerade kropparna på toaletter och badrum. Enligt uppgiftslämnare till The Telegraph har Assad själv varit delaktig i alla säkerhetstjänstens beslut om alla operationer.
Det är alltså inte Daesh som ensamt gjort Syrien till helvetet på jorden.
Före den arabiska våren styrdes landet med järnhand. Det har varit en grym militärdiktatur under generationer där oliktänkande förföljts och straffats hårt av både Assad junior och senior.
Det är avsaknaden av demokrati och frihet som banat väg för terroristerna i Daesh. I ett demokratiskt samhälle där en öppen diskussion kan föras är det lättare att stävja extremism.
Därför vill vi liberaler att demokratiutveckling och mänskliga rättigheter ska vara det övergripande målet för svensk utrikespolitik. Det är avgörande att regeringen är tydlig med att Assad aldrig kan vara en del i lösningen på kriget.
Sveriges statsminister Stefan Löfven måste kunna garantera att svenskt bistånd inte går till syriska tortyrredskap och att han inom ramen för världssamfundet arbetar för att internationell rätt följs och att al-Assad ställs inför den internationella brottmålsdomstolen.
Det är avgörande för att Syrien ska kunna utvecklas till en fungerande region efter kriget.