Det råder ingen tveksamhet om att vi har brist på kvalificerad arbetskraft i Sverige.
En viktig fråga att besvara är vad som krävs för att kvalificerad och eftertraktad arbetskraft ska tycka att Sverige ska vara ett alternativ att emigrera till.
Det är minst lika viktigt att försöka förstå varför flyktingssmugglare rekommenderar sina uppdragsgivare, eller ekonomiska migranter, att välja just Sverige? Varför valde 40 procent av alla ensamkommande under 18 år till EU 2015 att ta sig till Sverige?
Orsaken är given, Sverige ger de asylsökande bäst möjligheter att relativt snabbt bli medborgare i ett av världens rikaste länder, med jämförbart sett generösa välfärdssystem, samtidigt som möjligheterna att få asyl är goda.
Får man inte asyl har Sverige de mest generösa reglerna för dem som vistas illegalt i landet som så kallade ”papperslösa”, och efter några år som gömd kan man åter söka asyl eller kanske få uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare.
För asylsökande har Sverige haft EU:s mest generösa regler med permanenta uppehållstillstånd som huvudregel, vilket också inneburit rätt att utan krav på försörjningsförmåga snabbt återförenas med sina familjer.
Den familj som satsat resurser på att skicka ett av sina barn, oftast en son i övre tonåren, med smugglarna har då själva en god chans att följa efter, om sonen lyckas ta sig till just Sverige.
I övriga EU är temporära uppehållstillstånd huvudregel vilket skjuter både frågan om permanenta uppehållstillstånd och anhöriginvandring flera år framåt.
Av de politiska partierna har de flesta valt att skärpa asylreglerna i EU-riktning. Ett pragmatiskt ställningstagande som vi sedan länge anser socialt nödvändigt. Vänsterpartiet motsätter sig alla skärpningar, och Centerpartiet de flesta.
Vänsterpartiets orealistiska politik skulle bland annat innebära ökade krav på bostäder, utöver de 700 000 som nu beräknas behövas, högre kostnader bara för staten än de cirka 70 tusen miljoner per år som nu beräknas och högre kommunalskattehöjningar än de två kronor i genomsnitt som nu prognosticeras.
Centerpartiet har politiska förslag och en baspolitik som kan försvara svenskt generellt välstånd.
En politik som betydligt bättre än nu kan inkludera invandrare mot självförsörjning. Att partiet ligger nära Vänsterpartiet i asyl- och migrationsfrågorna försämrar tyvärr kraftigt möjligheterna att stärka stödet för en i övrigt stark politisk plattform.
Nu är antalet asylsökande mindre än i höstas men ändå inte lågt.
Skulle de tre miljoner som finns bara i Turkiets flyktingläger åter få möjlighet att komma till EU så avgör de svenska regelverken i stor utsträckning hur stor andel som väljer att försöka ta sig till Sverige. Självklart gäller detsamma de många fler från Mellersta östern, Asien och Afrika som också söker en bättre tillvaro och en bättre framtid.
Ett parti som vill regera Sverige, gärna på sikt åter med statsministerposten, måste ha en realistisk linje vad gäller Sveriges asyl- och migrationsregler i förhållande till övriga EU-länder.
Det är tragiskt om de stora skillnaderna inom detta område, i alliansen, skulle hindra bildandet av en ny icke-vänsterregering 2018.
Det går inte att blunda för att migrations- och integrationsfrågorna under lång tid sannolikt är väljarnas viktigaste frågor.
Centerpartiets samlade migrationspolitik ligger alltför långt ifrån övriga EU-länders och övriga allianspartiers. Partiets ställningstaganden i migrationsfrågor sattes innan de kraftiga flyktingströmmarna.
Det är inget orimligt med en verklighetsanpassad uppdatering av politiken.
Samtidigt som den verklighetsanpassningen görs bör vi inom Centerpartiet tydligt försöka formulera en politik som gör att kompetent och eftertraktad arbetskraft väljer att söka sig till Sverige.
För just dessa eftertraktade människor är inte Sverige en självklarhet.
Genom att attrahera fler av dessa krafter kan vi också stärka vår förmåga att hjälpa människor i stort behov av andra människors generositet.