Dagligen får jag frågor från journalister, politiker och opinionsbildare om varför svensk-kurder gång på attackerar bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) som ätit middag med ledaren för Grå vargarna, islamistiska rörelsen Milli Görüs och Barbaros Leylani.

Ni vet, han som krävde död åt armenierna på Sergels torg?

Är kritiken mot Kaplan tagen ur luften eller befogad? Har kurder en egen agenda mot Kaplan?

Låt mig först berätta att drygt 100.000 kurder bor i Sverige. Deras land har delats mellan Turkiet, Iran, Irak och Syrien.

Majoriteten av dem har på ett eller annat sätt politisk bakgrund och är välinsatta i det förtryck som kurder utsatts för under sekler.

Även om det finns olika grader i helvet anses kurder i Turkiet ha förtryckts mest: Kurdernas identitet, kultur, språk och etnicitet erkänns inte i den turkiska grundlagen.

Kurder som bildar fredliga prokurdiska politiska partier, bekämpas brutalt med fängelsestraff, tortyr och ibland mord.

Kurder som tar till vapen för sina grundläggande mänskliga rättigheter stämplas som terrorister av Ankara regimen och mördas. Vad än kurder gör använder Ankararegimen våldsapparaten mot dem.

Och Miljöpartiet har sedan dess bildande gett kurderna enormt stöd. Därför förväntar sig kurder i Sverige att alla dess etablerade politiker ska ha sympati för deras situation.

Tusentals av dessa Facebook-kurder är besvikna på att inte bryr sig om de förtryckta kurderna i Turkiet.

Och man tycker det är konstigt att Kaplans hjärta inte brinner för kurderna lika mycket som för palestinierna. Kaplan var en av dem som åkte med Ship to Gaza-båten.

Dessa kurder efterlyser att Kaplan är konsekvent i sitt medlidande med alla förtryckta runt om i världen, inklusive kurderna.

En snabb titt i medieakivet visar att Kaplan aldrig författat en debattartikel om kurdernas svåra situation vare sig när han var gruppledare eller som minister.

Ytterligare tusentals kurder hävdar med bestämdhet att Kaplan är en velour-islamisk lobbyist för den turkiska presidenten eller sultanen Recep Tayyib Erdogan och hans parti AKP (Rättvise och utvecklingspartiet) som driver ett blodigt krig mot kurder.

Man sparar Kaplans alla intervjuer i turkiska tidningar, man kollar upp om han åkt Turkish Airlines under sina tjänstresor, man letar upp bilder med Kaplan och AKP-ministrar och odemokratiska individer och så vidare.

Tusentals kurder lägger ideelt tusentals timmar på att ”avslöja” den riktiga Kaplan som har ”en dold agenda.”

De ringer mig för att jag är en svensk-kurdisk journalist ”som känner till förhållandena” och borde vara lojal. I hundratals telefontimmar har jag bett dessa svenska-kurder att belägga allt de säger och vända sig till vanliga redaktioner.

Det är uppenbart att svensk-kurder, precis som många armenier och assyrier/syrianer, saknar förtroende för sitt svenska statsråd Kaplan och ifrågar sätter hans jämställdhet, feminism och kamp för mänskliga rättigheter.

Men det som fick mig att hoppa ur tv-soffan igår var Kaplans intervju i Aktuellt där han hävdar att den islamistiska rörelse Milli Görüs som han träffar och då inte har våldsbejakande bakgrund!

För den som kan den politiska historien i Turkiet känns det pinsamt.

Rörelsen Milli Görüs bildades i början av 1970-talet av den nu avlidne och före detta turkiske premiärministern Necmettin Erbakan. Milli Görüs paradnummer är att rörelsen är emot allt samarbete och integration med västvärlden.

Denna rörelse har bildats ur MHP (Nationella aktionspartiet) som har sina rötter ända till första världskriget och den hänsynslöse Fevzi Pasha som beordrade folkmordet på armenierna 1915 som krävde 1,3 miljoner armenier liv.

Om inte det är våldsbejakande vet jag inte vad som är våldsbejakande.

Och Erdogans parti AKP är också en bebis till Milli Görüs. Jämför med namnordningen på Moderaterna: Högerpartiet, Moderaterna, Nya Moderater.

Har kurderna rätt i sin kritik av Kaplan? Det får tiden utvisa!