Många är osunt beroende av sina smarta telefoner. Därför öppnar vi Sveriges första behandlingsenhet mot mobilmissbruk.
Känner du igen dig i följande?
Anna, 38 år, vaknar på morgonen, sträcker sig vid sidan av sängen för att stänga av alarmet på sin telefon. En av hennes första tankar är: kanske har det kommit in några jobbmail? När hon ändå är i gång passar hon på kolla om det har hänt något på sociala medier. Anna borstar tänderna samtidigt som hon uppdaterar. När hon sätter sig vid frukostbordet lägger hon mobilen på bordet, tittar i kalendern för att planera dagen samtidigt som hon tittar på nyheterna.
En halvtimme senare är Anna väg till jobbet. Hon står och väntar på bussen, det är 4 minuter kvar innan tåget kommer. Mobilen rycks upp ur fickan som en reflex, det kanske har hänt något nytt på hennes sociala medier. Anna lyssnar på streamad musik samtidigt som hon spelar tetris.
Utan att blicka på sin omgivning fullt upptagen av mobilen hittar Anna en plats att sitta.
Ingen annan tar notis om henne, för de har också blivit smittade av mobilzombie-epidemin. De sitter hypnotiserade med böjda nackar och stadig blick på sina telefoner.
Anna hör ett pling. Ett brådskande mail måste besvaras direkt. Svaret skrivs samtidigt som hon går av bussen. Plötsligt krockar hon med en annan människa, men Anna fortsätter att gå utan att vara medveten om vad som precis har hänt. Anna är inte där, hon är i en annan värld.
Såhär ser vardagen ut för många i vårt land 2014.
Sverige är ett av världens mest uppkopplade länder. Tiden vi lägger på att kolla nätet i våra mobiler har mer än tredubblats på två år. Ny statistik från Stiftelsen för internetinfrastruktur, visar att96 procent av alla i åldern 15-24 år använder sociala medier. Men det är långt ifrån bara yngre generationer som visar ett problematiskt användande av mobiler och sociala medier. Enligt en färsk undersökning från Com Hem kan 42 procent av oss inte leva ett normalt liv utan internet.
Man behöver inte vara en hjärnforskare för att lista ut att det är rätt så otrevligt och osexigt att ha en mobilzombie som partner. En zombie som är känslomässigt avstängd mestadels av tiden och omedveten om sin omgivning. Det finns forskning som visar att vissa skulle hellre vilja vara med sin mobil än att ha sex.
Eller föreställ dig en 4-årig pojke som vill leka med sin pappa i sandlådan men förlorar hans uppmärksamhet, för att pappan tycker att mobilen är mycket mer spännande.
När din hjärna blir överstimulerad av all information blir det svårt att integrera information, svårt att sova på nätterna, depressiva tillstånd kan dyka upp, och du får svårt att bibehålla fokus på en uppgift under en längre tid.
Vi börjar se människor som visar adhd-liknande tecken och svårigheter med att tillåta sig att få ha tråkigt. Jag citerar Alfons Åberg när han så underbart uttrycker ”Om man alltid har roligt så märker man inte att man har roligt. Därför måste man också ha tråkigt ibland”.
Det finns självfallet också många positiva saker som dagens teknologi har att erbjuda. Vi har skapat ett samhälle där vi snabbt och effektivt får saker gjorda. Vi hittar information lätt och är betydligt mer pålästa än vad vi var för 10 år sedan. Vi har blivit extremt duktiga på att göra många saker samtidigt.
Men för din hjärnas skull: försök att släppa mobilen. Hjärnan behöver få arbeta och hitta sina egna lösningar. I dag handlar mycket om visuella och snabba klipp, och texter som är rakt på sak.
Vi låter vår hjärna bli kidnappad av externa intryck och snabba lösningar. Om vi har glömt något, kan vi istället för att låta hjärnan arbeta söka upp svaret på nätet. Till slut skapas ett beroende av att ha tillgång till internet, och vi står handfallna om det skulle plötsligt skulle bli strömavbrott i huset.
Jag ser människor omkring mig som på grund av sitt mobilmissbruk är slutna, isolerade och omedvetna om sin omgivning. Därför har vi nu öppnat Sveriges första behandlingsenhet mot mobilmissbruk och missbruk av sociala medier.
Vi får in samtal varje dag med par som brottas med sina relationer på grund av att man överanvänder sina mobiler och datorer. Vi får in samtal från individer som känner att de kan inte längre kan styra sina impulser utan behöver terapeutisk hjälp och struktur. Många känner skam och skuld och vet inte varför och hur det har blivit så här.
Mobilzombie-epidemin har kommit, och har spridit sig mer och mer de senaste åren. Och problemet kommer inte bli mindre.
Det är dags att detta på allvar. Vi behöver synliggöra och engagera oss mer i denna problematik. Ta upp detta på en politisk nivå och skapa förutsättningar för att kunna genomföra studier och forskning kring dessa frågor.
Vi har bara sett början av denna epidemi.