På fredag görs ett viktigt vägval för Liberalerna, då Landsmötet avgör vem som ska få förtroendet att leda partiet framöver, och vilken inriktning partiet kommer att ta.
Jag som skriver detta ingår i Liberalernas valberedning, vars uppgift har varit att efter bästa förmåga lyfta fram och föreslå den person som vi anser är bäst lämpad att axla den rollen.
Jag har stor respekt för att vi tycker olika i partiet och för att vi i valberedningen har gjort olika bedömningar. Ett demokratiskt parti bygger på att olika åsikter diskuteras, samt att vi kan enas och gå vidare tillsammans även när ett beslut inte blir som man först önskat.
En majoritet av valberedningen har beslutat att föreslå Nyamko Sabuni, men jag har reserverat mig till förmån för Erik Ullenhag.
Ullenhag är en person med stor kapacitet och kunskap inom många politiska områden. Han har stark integritet, ett inkluderande ledarskap och en tydlig ideologisk kompass som pekar ut en socialliberal riktning i alla lägen.
Han är en ödmjuk ledare som vill se andra människor växa, samtidigt som han många gånger har visat sig modig nog att ta ställning i de riktigt svåra frågorna och stå kvar när det blåser; en person som aldrig kompromissar med för liberaler okränkbara fri- och rättigheter.
Med Erik vid rodret skulle jag känna mig trygg, både i hur partiets politik uttolkas mellan landsmötena och i att rågången hålls både åt höger och vänster.
Vårt parti har behov av förändring. Både av politikens innehåll, organisation och kommunikativ partikultur – och för att leda denna förändring krävs en ledare som är ideologiskt stabil såväl som nytänkande. En ledare som ser och intresserar sig för medlemmarna var och en, även de som inte ses och hörs mest.
Det behövs en ledare som ser värdet av att vi ibland landar i olika slutsatser, som inte är dömande och som verkligen månar om att vi alla är rädda om varandra och om vårt parti.
Erik har i sina tidigare ledaruppdrag i partiet visat ett moget och inkluderande ledarskap och han talar med stolthet mycket varmt om samarbetet inom alliansregeringen.
Det är viktigt att vi vårdar Januariavtalet, som innehåller mycket bra liberal politik, samt att vi odlar och förbättrar relationerna med övriga borgerliga partier för framtiden – och Erik har goda förutsättningar att göra det. Med starkt förtroende från partiet.
I dagens debatt- och samtalsklimat, såväl inom som utanför Liberalerna, har tonen hårdnat och det förekommer alltför många parallella monologer istället för konstruktiva dialoger. Detta tror jag är destruktivt för demokratin, och det får många människor att inte känna sig välkomna i samtalet.
Erik är en ledare som föregår med gott exempel genom sitt lugna resonerande tilltal, och som partiledare skulle han sticka ut och stå för något nytt och positivt i Sveriges samhällsdebatt.
När beslutet är fattat på fredag kommer jag att sluta upp bakom den partiledare som valts, oavsett vem det blir. Sedan går vi tillsammans framåt för att utveckla vårt parti med syfte att göra samhället mer liberalt.
