Det har gått en vecka nu. Förra måndagen blev jag förhörd med anledning av att jag på sannolika grunder är misstänkt för brottet ohörsamhet mot ordningsmakten. Ett brott som skulle bestå i att jag vägrade lyssna när polisen ville avbryta en fredlig andakt och manifestation mot nazism och hat.
Den första maj demonstrerade ju nazistiska Svenskarnas Parti på gatorna i Jönköping. Många var upprörda över att polisen beviljat demonstrationstillstånd för ett parti som inte smyger med sin rasism, utan tvärtom är stolta över den.
På partiets hemsidaskriver de: “Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet [...] skall kunna vara svenska medborgare”.
Polisen motiverade beslutet med hänvisning till yttrandefrihetsgrundlagen. Samma grundlag som även förbjuder hets mot folkgrupp.
När ett nazistiskt parti marscherar på gatorna kan det inte uppfattas som annat än hotfullt mot alla de som enligt dem inte har rätt “genetiska arv”. Nazistiska symboler på allmän plats är förbjudna på grund av de signaler de sänder ut.
Hur kan man inte förstå att ett demonstrationståg med 150 organiserade nazister kommer att sända ut exakt samma budskap?
För att vara en motvikt till det hat som skulle spridas på gatorna i Jönköping bestämde jag och flera andra kristna oss för att genom att sjunga psalmer försöka motverka nazisternas framfart.
Att sitta i en korsning där tåget skulle passera och sjunga var lika mycket en andakt som en politisk handling. Vi var medvetna om att den yttersta konsekvensen kunde vara att bli gripna, men hoppades in i det sista att polisen skulle ta sitt förnuft till fånga och stoppa nazisternas marsch.
När vi vägrade lyda polisens befallning att avbryta sången och flytta på oss valde de att gripa och föra bort oss i stället för att avbryta tåget.
Polisbefälet på plats skriver felaktigt sitt vittnesmål att vi var 30-40 personer som höll varandra i hand och sjöng psalmer, när vi i själva verket var runt tio personer.
Vi var aldrig ett problem för omgivningen och en vanlig dag hade både cyklar och bilar kunnat passera. Det enda vi var i vägen för var nazismen.
Som miljöpartist ser jag det som en viktig del av en levande demokrati att personer på ett fredligt sätt vågar stå upp för vad de tror är rätt oavsett vad lagen säger.
Många hävdar att civil olydnad inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle men lovordar i nästa andetag de personer som gjort sig kända för att bryta mot lagen i rättvisans namn. Att fördöma civil olydnad och samtidigt hylla de som banat väg för apartheids avskaffande är både oärligt och historielöst.
Eftersom åklagare har beslutat om att erbjuda strafföreläggande tyder mycket på att åtal kommer väckas. I så fall kommer jag inte tveka att gå till rättegång.
Där kommer polis och åklagare få stå till svars för hur de prioriterar samhällets resurser och varför nazisternas rätt att sprida hat går före allas vår rätt att leva i ett öppet och humant samhälle.