MÄN I FÖRSKOLAN I jämställdhetens namn är det positivt med män på förskolor. Samtidigt går det inte att komma ifrån att ju fler män som jobbar på förskolor, desto större är risken att barnen ska komma att utsättas för sexuella övergrepp.

Igår handlade SVT:s Uppdrag granskning om pedofiler och hur svårt det är att få dem dömda. Det var plågsam tittning för mig, eftersom det blev omöjligt att inte relatera till sina egna barn. Samtidigt kände jag att det är dags att sluta dalta med männen och börja se till barnens bästa. Låt mig förklara.

Det är allmänt känt att aktiva pedofiler söker sig till yrken och sammanhang där de får ha med barn att göra, till exempel idrottsföreningar eller förskolor. När det gäller förskolor och grundskolor kunde Dagens Nyheter, förra året, visa att nästan hundra sexdömda personer jobbade med barn, trots att det finns kontroller för att så inte ska kunna ske.

Det handlade om män som, trots att de dömts både för barnpornografibrott och sexuella övergrepp mot barn, dagligen fick möjlighet att leva ut sina sjuka böjelser bland barn, som de arbetade med i förskoleverksamheten. Blotta tanken på att hundra sexdömda personer på arbetstid kunde byta blöjor, krama, trösta, ta på och av kläder på barn lika gamla som mina egna döttrar fick det att vända sig i magen på mig.

En annan sak som slog mig när jag tog del av den här nyheten var: Om man inte ens kan stoppa de som är dömda för pedofilbrott, hur ska man då kunna stoppa dem som är pedofiler, men som samhället inte har lyckats lagföra? Och hur många ännu icke avslöjade pedofiler har lyckats nästla sig in på svenska förskolor?

Att få en pedofil dömd för övergreppen är ofta problematiskt. Det handlar om att det ska vara ställt utom varje rimligt tvivel att ett brott har blivit begånget, och när det vanligtvis är ord mot ord mellan en vuxen och ett barn, blir utfallet ofta att det inte går att lagföra pedofilen.

Med det här i åtanke är det kanske inte så konstigt att jag tänkte det förbjudna när vi hittade förskoleplats åt vår dotter: ”Vad skönt att det inte jobbar några män här”. Det är en otillåten tanke, som en upplyst och genusmedveten person inte får snudda vid, men jag vet att många tänker likadant, även om det är svårt att erkänna.

Jag har exempel på hur även de mest feministiska personerna i min bekantskapskrets bekänt att de hellre har sina barn på en förskola utan män, i ett fall först efter att det uppdagats att en man på barnets förskola var misstänkt för pedofilbrott.

I jämställdhetens namn är det givetvis positivt med män på förskolor av många olika anledningar. Dels är det bra att män söker sig till traditionella kvinnodominerande yrken, men det är även bra för barnen att inte befinna sig i en könsnormativ förskolemiljö. Samtidigt går det inte att komma ifrån att ju fler män som jobbar på förskolor, desto större är risken att barnen ska komma att utsättas för sexuella övergrepp.

Det här är otroligt svårt att prata om eftersom det blir ett kollektivt skuldbeläggande av män som vill jobba med barn, och jag vet att det finns mängder av bra män som drar sig för att utbilda sig till lärare inom förskolan, eftersom de inte vill få pedofilstämpel på sig.

Tyvärr tror jag att det är ofrånkomligt att skuldbelägga män i det här sammanhanget, eftersom det är just män (i nästan alla fall) som begår pedofilbrott.

Därför tycker jag att det vore rimligt att se till att kontrollen av vilka som jobbar inom förskolan blir ännu hårdare, arbeta fram rutiner så att en vuxen person aldrig är ensam med barnen, och framförallt se till att ämnet sätts på samtalsagendan i miljöer där barn vistas.

Däremot måste vi sluta skuldbelägga dem som vill lyfta frågan om sexuella övergrepp på barn. Vi måste våga prata om att det är vi män som begår dessa hemska brott, som sker dagligen i idrottsföreningar, skolor och i hemmet. Det handlar om att fråga oss själva vad som är viktigast, att män inte känner sig skuldbelagda, eller att våra barn har en trygg förskolemiljö?

Personligen skulle jag gärna känna mig skuldbelagd så det skriker om det, så länge det kan rädda ett barn från att bli utsatt för det allra värsta tänkbara. Så sluta dalta med oss män och börja se till barnens bästa.