Chefredaktören för tidningen Hälsa, Maria Torshall, hävdar vikten av att ”reda ut ett par vanliga missuppfattningar om antroposofisk sjukvård” i ett inlägg på SVT Opinion.

Tyvärr utelämnar Torshalls inlägg avgörande basfakta vilket kan ge upphov till missuppfattningar om de antroposofiska produkter som riksdagen ska besluta om – snarare än att reda ut dem.

De produkter det handlar om är antroposofiska produkter som bygger på homeopati och hur dessa ska hanteras, vilket inte klargörs i Torshalls text.

En produktgrupp som sedan 1993 använts i Sverige utan krav på påvisad effekt och har haft en särskild dispens från befintlig läkemedelslagstiftning för Vidarkliniken.

Homeopatin lanserades i slutet av 1700-talet och postulerade som bärande princip att utspädning gör ett preparat mer kraftfullt. Detta har omsorgsfullt motbevisats av forskning inom medicin, biologi, kemi och fysik.

Många homeopatiska produkter är så utspädda att inget finns kvar av utgångsmaterialet.

Förra regeringen gav ett uppdrag åt Läkemedelsverket att utreda frågan hur den grupp antroposofiska produkter som bygger på homeopati ska hanteras.

Rapporten från Läkemedelsverket beskrev fyra möjliga arrangemang som kan användas om svensk läkemedelslagstiftning överhuvudtaget ska förändras och anpassas för dessa produkter.

Tunga remissinstanser har argumenterat mot att ge de antroposofiska homeopatiska produkterna särbehandling i den svenska läkemedelslagstiftningen med hänvisning till patientsäkerhet.

Maria Torshall framhåller att antroposofiska läkemedel består av substanser från växt-och mineralriket samt från vissa djur. Naturen har varit och är en viktig källa för läkemedelsutveckling.

En stor del av vår kunskap om läkemedel och medicinska behandlingar grundar sig på kunskaper och produkter från naturen, vilket även lagt grunden till vetenskapen kring läkemedel och deras effekter.

Cirka 40 procent av dagens konventionella läkemedel har sitt ursprung i naturen. Alla dessa produkter har dock för att registreras som läkemedel uppfyllt kraven på effekt och säkerhet.

Torshall försöker även blanda bort korten genom att antyda att WHO skulle förespråka antroposofiska produkter. Detta är inte sant. WHO förespråkar evidensbaserad användning.

WHO nämner antroposofi blott som exempel på metoder som under en period ersattes av sjukförsäkringen i Schweiz.

Ingenstans i WHO:s senaste strategidokument rekommenderas användning av vare sig homeopatiska eller antroposofiska produkter.

Att produkterna är tillverkade enligt internationella kvalitetsstandarder och är godkända i vissa andra EU-länder är en sak. Men en helt annan sak är varför preparat som inte har någon effektdokumentation ska benämnas läkemedel och ingå i Svensk läkemedelslagstiftning.

Vår uppfattning är att svenska patienter ska kunna lita på de läkemedel som används inom svensk sjukvård och att dessa är dokumenterat effektiva för sitt ändamål.

Antroposofiska produkter har inte den dokumentationen.

Att det skulle vara svårare att bedriva forskning på antroposofiska produkter är ett argument som ofta lyfts fram men som vi forskare har svårt att se logiken kring. Varför skulle det vara svårare än för andra läkemedel?

En stor del av framtidens läkemedel är individanpassade och här sker mängder med forskning kring effekt och säkerhet varje dag.

Att forskningen är kostsam stämmer däremot, men detta bör i vår mening inte vara ett argument till att kraven på effekt och säkerhet skulle vara lägre än för andra läkemedel.

Det handlar om grundläggande patientsäkerhet och konsumentskydd. Mångfalden inom vården behövs men låt all vård vila på vetenskaplig grund.

Sverige har en bra och patientsäker läkemedelslagstiftning och det går utmärkt att hantera antroposofiska produkter inom denna genom att preparaten registreras som dagens homeopatika utan indikation eller, efter vederbörlig granskning, som vanliga läkemedel med gängse krav på visad effekt och säkerhet.

Det är positivt att ärendet har utretts och äntligen ska leda till beslut och vi ser fram emot att den svenska lagstiftningen även i fortsättningen möjliggör för personal inom svensk hälso-och sjukvård att utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.