Den migrationspolitiska situationen blir allt mer deprimerande. Den gångna veckan har fläckats av migrationspolitiska utspel om att begränsa den fria rörligheten.
I går kväll beslutade slutligen regeringen att gå i linje med utspelen och stänga gränserna.
Beslutet är en plågsam påminnelse om den utsiktslöshet som sprids bland sveriges politiker. Framåtsyftande förslag som avser ge en långsiktig lösning på integrationsproblemen lyser med sin frånvaro, trots att en sådan politik nu är mer nödvändig än någonsin.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet har uttryckt att de står bakom beslutet om gränskontroller. Det är beklagligt.
Beslutet är en historisk brytpunkt som med all önskvärd tydlighet visar på ett ideologiskt skifte i politiken. Partierna har gått från att förorda liberal politik till att uttrycka en olustig konservatism.
Att regeringen nu stänger gränserna är tyvärr ett bevis på vad som händer i ett samhälle när överregleringar kombineras med rädsla. Man sluter sig inåt.
De konservativa lösningarna är tilltalande för de som tappar framtidstron och vill fega undan, men det är inte vad som nu behövs.
Sverige är i desperat behov av djärvt politiskt ledarskap som trots människors rädsla kan formulera en vision om ett land där alla kan få plats, även de som i dag tvingas bo på tågstationer.
Detta kräver mer liberal politik, inte stängda gränser.
De liberala lösningarna på de migrationspolitiska utmaningarna handlar om att ge människor mer makt över sina egna liv. Flyktingarna måste ges möjlighet att ta sig in i samhället på ett bra sätt.
Att underlätta för dem att komma in i arbete borde därför vara en prioriterad åtgärd. Alla de som kommer till Sverige har en enorm potential som måste tas till vara på.
Det är fullständigt oförlåtligt att man i dag konsekvent väljer att se människor som offer, när det i verkligheten finns många stora fördelar med migrationen.
Det är flyktingarnas egen potential som är lösningen på flyktingkrisen. Människor kan nämligen i hög grad ta hand om sig själva, om de ges möjlighet.
Därför måste bland annat stora liberala reformer av arbetsmarknaden komma till stånd. Samtidigt finns det många aktörer som aktivt arbetar mot de liberala reformer som är nödvändiga.
Föråldrade ideal upprätthåller lönestrukturer som är direkt skadliga för dem som kommer utifrån.
Med allt detta i åtanke är det mycket beklagligt att majoriteten av riksdagspartierna så ensidigt uttrycker sitt stöd för gränskontroller.
Tron på att varje individ kan vara sin egen lyckas smed är en förutsättning för öppna hjärtan. Backar man från den tron, så angriper man problemet från fel håll.
Det är förkastligt att meningsfulla reformförslag lyser med sin frånvaro.
Det behövs mer frihet och större framtidsoptimism i den svenska migrationspolitiken, inte stängda gränser.