Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) beställde i slutet av förra året en rapport över Muslimska brödraskapets påverkan på det svenska samhället. Som uppmärksammats har nu rapporten publicerats och mötts av kraftig kritik.

Rapportens brister består inte av att det framförs kritiska, eller om man så vill kontroversiella, ståndpunkter.

Läs mer: Här hittar du hela rapporten

Utan för att rapporten innehåller icke-acceptabla akademiska brister så som att en del referenser är felaktiga och att källor inte överensstämmer med de referenser som nämns i texten. Alla har dock rätt att skriva en undermålig text, det gäller även doktorer och docenter.

Därför handlar inte vår kritik om texten. Vi ser nämligen större och allvarligare problem:

1. MSB som beställt rapporten är en statlig myndighet som har ett ansvar att kvalitetsgranska de texter som myndigheten tar emot.

Om MSB:s kvalitetsgranskning inte är bättre än att nämnd rapport släppts igenom bör myndigheten se över sina rutiner och sin policy för kvalitetskontroll.

Det duger inte att påstå att man inte har ansvar för de produkter som man betalat för, särskilt inte när rapporten publiceras som en del av deras kunskapsbank.

Därmed finns det en överhängande risk för att illa underbyggda påståenden reproduceras i andra sammanhang. Givet rapportens innehåll, kan detta också komma att få konsekvenser för hur muslimer i Sverige bemöts och förstås.

För övrigt har MSB utvecklat ett utmärkt verktyg för att bedriva källkritik och som är tillgängligt på myndighetens hemsida. Vi rekommenderar dem att använda sig av detta fortsättningsvis.

2. Ett stort problem är hur myndigheten har formulerat sin beställning, av denna framgår att: ”Islamistiska organisationer är väl etablerade i det svenska samhället.

Många erhåller skattefinansierade medel för sina respektive verksamheter, och bedriver aktiv informationspåverkan i syfte att utöka sitt inflytande i det svenska samhället.

Målet för islamistiska och jihadistiska organisationer är ytterst att kunna (åter)upprätta det utopiska kalifatet men hur detta ska uppnås är en av flera frågor som skiljer politiskt inriktade organisationer från de våldsbejakande.”

Myndigheten har dragit slutsatser redan innan undersökningen är gjord och med bakgrund av det är rapportens innehåll inte överraskande. Det finns muslimska organisationer som uppbär olika former av offentligt stöd.

Det går också att peka på olika företeelser i en del av dessa organisationer som uttryck för islamism. Men det finns inget bevis för att organisationerna skulle vara ”islamistiska” inte minst sedan MSB inte definierat vad de menar med begreppet ”islamistiska” eller under vilka omständigheter detta skulle vara problematiskt.

Att organisationer aktivt genom informationspåverkan försöker utöka sitt inflyttande borde inte vara något att uppröras över, så länge det inte kan påvisas att det finns brottsliga uppsåt.

I nästa mening slås islamistiska och jihadistiska gruppers ambitioner ihop utan att begreppen definieras och med ytterligare en redan färdig slutsats om organisationernas ambitioner globalt och i Sverige.

En myndighet som beställer en rapport eller kunskapsöversikt kan på sin höjd efterfråga en text som ska svara på vissa frågor. Beställaren kan inte med bevarad trovärdighet redan i beställning bestämma vilka slutsatser som ska dras i rapporten.

3. Ämnesområdet som sådant kan och bör absolut utforskas. I det finns varken något fientligt mot islam eller muslimer. Och det är naturligtvis anmärkningsvärt att det producerats så pass lite forskning i Sverige om ett så angeläget ämnesområde.

Det finns problem med rekrytering av individer till organisationer och miljöer som stödjer och även utövar våld i islams namn. Det finns även problem med grupperingar som tar avstånd från vårt demokratiska samhällsystem, utan att nödvändigtvis utöva våld.

Det går även att tala om hur integrationen kan påverkas negativt av religiös isolering. Allt detta kan, och skall, undersökas av forskare utan att det ska uppfattas som fientligt mot islam. Men det kan inte göras med utgångspunkter i tendensiösa frågeställningar som i sina formuleringar redan har svaret, vilket är fallet i denna rapportbeställning.

I Europa är forskningen i dessa ämnen seriös och omfattande. Det finns forskning, i exempelvis Frankrike, som visar att sunnimuslimer med ursprung från Mellanöstern och Nordafrika integreras långsammare än andra.

Dessutom finns det forskning som diskuterar hur muslimska organisationer i Europa, inspirerade av och med kopplingar till Muslimska brödraskapet i Mellanöstern, gör anspråk på att representera muslimer som helhet, trots att de har marginellt stöd hos den muslimska allmänheten.

Och det finns forskning som visar att det förekommer muslimska grupper som aktivt vill hålla ett avstånd till majoritetssamhället. Men hur kopplingarna mellan dessa fenomen ser ut är inte självklar och all seriös forskning beaktar hur majoritetssamhället självt bidrar till negativa uppdelningar mellan dess invånare.

Inget säger nämligen att en grupp som vill hålla ett avstånd till majoritetssamhället är våldsbenägen eller på annat sätt är aktivt samhällsfientlig. Att forskningen i Sverige inte ägnat sig tillräckligt åt dessa frågor är beklagligt men rättfärdigar inte MSBs hantering av nämnd rapport.

För de krafter som letar efter tecken på en konflikt- eller skiljelinje mellan islam och västvärlden är det välkommet varje gång det produceras illa underbyggda texter från den ena eller andra utgångspunkten.

Vi är rädda för att denna rapport, men framförallt sättet som den beställdes på, kommer vara ett sådant tecken.

Det är något som MSB bör fundera över, inte minst sedan myndigheten föreslås ta över ansvaret för samordningen mot våldsbejakande extremism.