Anna Starbrinks (L) svar till oss är både utförligt och sakligt. Därmed blir det också avslöjande.
Mellan raderna framgår nämligen att Starbrink själv inte vidtagit någon enda åtgärd för att rädda skattebetalarnas pengar sedan hon i juni fick kännedom om OneMed-problemen.
Ingenstans i texten syns politisk handlingskraft; ingenstans kan vi läsa att Starbrink själv agerat.
Att inte driva en juridisk process mot OneMed var en lösning som ”valdes” – av någon annan. En händelseanalys ”görs” inom förvaltningen – men inte på Starbrinks uppdrag.
Hon förklarar att ansvar innebär ”att ta tag i och lösa problem, i detta fall säkerställa att vi får en ordning som gör att något liknande inte kan hända igen” – utan att säga ett knyst om hur det ska gå till.
Vad betyder det att ”inte vara främmande” för en extern granskning? Blir det någon sådan eller inte? När får vi svar?
Som skattebetalare oroas vi också av Starbrinks påstående att kostnaderna för OneMed-avtalet ligger på ungefär samma nivå som tidigare. 2013 kostade avtalet landstinget 390 miljoner kronor; 2014 hade det skenat till 465 miljoner.
Är det ungefär samma nivå – en ökning om 75 miljoner eller nästan 20 procent? Det anser inte vi. Starbrinks sätt att släta över kostnadsökningen är symptomatiskt för alliansens hantering av skattebetalarnas pengar.
Tyvärr är OneMed-skandalen inte någon isolerad händelse. Under sina tio år vid makten i landstinget har det moderatledda styret samlat ett digert facit både vad gäller slöserier och undvikande av ansvar.
Mångmiljardfördyringarna inom prestigeprojektet NKS har vi redan nämnt.
I våras avslöjades dessutom hur privatiseringar genom så kallade vårdval gjort vården mer än en miljard dyrare, per år, än vad den skulle ha varit med en kostnadsutveckling i nivå med övrig vård. Och kostnaderna fortsätter att skena.
Ett nytt underlag från landstingsförvaltningen visar att tre vårdval riskerar överskrida sin budget för 2016 med sammanlagt 156 miljoner kronor. Hur ska det då gå med de totalt 34 vårdval som det moderatledda styret styckat upp länets vård i?
Sett till helheten är vården i Stockholm den dyraste i landet – utan att vara bäst.
Vad gäller ansvar gick den moderatledda landstingsalliansen nyligen ut och förklarade att personalbristen i vården beror på regeringen Löfven. Det är ett häpnadsväckande påstående mot bakgrund av att de själva alltså styrt landstinget i tio år, varav åtta med regeringen Reinfeldt i Rosenbad.
Ett av landstingsalliansens favoritargument är att den rödgröna regeringen bär skulden för att landstingets ekonomi är hårt ansträngd. Lika anmärkningsvärt det, och av samma skäl, men också mot bakgrund av att landstinget i Stockholms län har de snabbast växande skatteintäkterna i landet.
Samtidigt råder alltså kris i förlossningsvården, väntetiderna till akuten växer och operationer måste ställas in.
Vården i Stockholm beskrivs av ledande experter som höggradigt splittrad. Det är resultatet av tio års moderatlett styre i landstinget.
