Det borde varit en glädjande nyhet för Sveriges en miljon snusare: En färsk vetenskaplig studie slår fast att snus inte är kopplat till cancer eller hjärtkärlsjukdomar, på det sätt som rökning är.

Men i stället kom det dystra och skrämmande perspektivet att få medialt genomslag.

Det blev stort uppslagna rubriker utifrån en TT-nyhet som rapporterade om ett samband mellan snus och diabetes 2. Forskare söker sanningen, media vill skapa uppmärksamhet och sensation, därför blir kombinationen inte alltid så lyckad.

När rubriker som ”Snusare drabbas lättare av diabetes” sprids, är det att tänja på sanningen. Ännu värre är det med ”Ny forskning avlivar myten: Snus är visst farligt”, som TV4 använde.

Vad säger forskningen egentligen? Lite olika beroende på hur studien är genomförd.

En vetenskaplig studie som publicerades i somras visade på noll samband mellan snus och diabetes. Då var det forskare från Karolinska Institutet som kom fram till den slutsatsen.

Denna veckas svenska forskning pekar i stället på att personer som snusar över genomsnittet löper en större risk.

Samtidigt framgår det tydligt att det inte går att säga att snus verkligen orsakar diabetes, och med tanke på vad vi kan sägas veta om kopplingen mellan övervikt, högt BMI och brist på motion som faktorer som ökar risken för diabetes, blir frågan var snuset kommer in i detta

Det är ett utbrett samhällsproblem att forskning och journalistik inte riktigt matchar varandra.

Forskning är svårt och det finns många tänkbara förklaringar till ett visst resultat. Hur ska man som forskare kunna skilja dessa åt?

Alla vet att storken inte kommer med barnen, men ändå går det tydligt att se att barnafödande och förekomst av storkar har ett samband, de är associerade.

Journalistik lever på det sensationella. Och det är klart att om det verkligen vore så att snusare drabbas av diabetes så vore det sensationellt. Kanske är det förklaringen till varför rubriker utan täckning i forskningen sprids. 

Dessa forskare har upptäckt att personer som snusar väldigt mycket också drabbats av diabetes i högre utsträckning. Den verkligt relevanta frågan i forskningssammanhang blir då om snus är en markör eller en orsak.

Det kan mycket väl förhålla sig så att många storsnusare i övrigt lever på ett sådant vis att deras brist på motion eller övervikt ger ökad risk för diabetes, det kan inte heller uteslutas att det finns en förstärkningseffekt, men där vet vi för lite idag.

Det är väl värt att notera att risken att drabbas av diabetes först och främst gäller för storsnusare i Västerbotten.

Inte på andra undersökta platser. Det är därför rimligt att anta att det finns andra förklaringar till ohälsa i Västerbotten än just snus.

Det är inte konstigt att forskning kommer till olika resultat. Det är en del av kunskapsuppbyggandet.

Men om media ska kunna behålla trovärdigheten inför sin publik, så duger det faktiskt inte att dra på med uppseendeväckande rubriker.

Det som sägs måste också vara sant och relevant.