Våra statliga pensionsfonder – AP-fonderna – hade i fjol ett guldår med en genomsnittlig avkastning på 14 procent, bland annat genom miljardplaceringar i företag som kränker människors rättigheter och gör sig skyldiga till allvarlig miljöförstöring.
Nu vill fem av åtta riksdagspartier att AP-fonderna ska dra sig ur företag som de inte har resurser att påverka. Det visar en enkät från nätverket Global Rättvisa Nu.
Exemplen är många på placeringar i bolag vars verksamhet leder till miljöförstöring, tvångsförflyttningar och kränkningar av urfolks rättigheter. AP-fonderna investerar totalt mer än tre miljarder kronor i nio av de tio gruvbolag som Zürich-baserade RepRisk listar som världens mest kontroversiella.
Barrick Gold har brutit mot internationella riktlinjer avseende mänskliga rättigheter och miljö i Papua Nya Guinea, Chile och Argentina.
Trots att Sjunde AP-fonden har svartlistat företaget sitter AP1-4 kvar med sina placeringar i företaget. AP-fonderna har placerat över 200 miljoner kronor i gruvföretaget Goldcorp, som driver den skandalomsusade Marlingruvan i Guatemala.
Gruvan har lett till både vattenbrist och förorening av viktiga vattenkällor i närområdet, vilket lett till en katastrof för närboende småjordbrukare och djupgående sociala konflikter.
Fonderna investerar också i palmoljejätten Wilmar International, som driver på expansionen av palmoljeproduktion i Indonesien vilket lett till avskogning och sociala konflikter när människor fördrivits från sin mark och lämnats utan försörjningsmöjligheter.
Vi skäms över att våra pensionspengar placeras på det här sättet som utan tvivel går helt på tvärs med Sveriges politik för global utveckling.
Men denna typ av placeringar skulle kunna bli ett minne blott efter riksdagsvalet i september.
Såväl Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som Folkpartiet och Kristdemokraterna svarar i vår partienkät att AP-fonderna ska undvika investeringar i företag som kränker mänskliga rättigheter och förstör miljön, i de fall de statliga pensionsfonderna saknar resurser att göra ett aktivt förändringsarbete.
I dag styrs AP-fondernas etikarbete av en vag och otidsenlig skrivning som säger att ”fonderna ska ta hänsyn till etik och miljö, dock utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning”, en skrivning som har gjort AP-fondernas arbete med hållbara investeringar svagt och otillräckligt.
Men även i denna fråga finns det ett blocköverskridande stöd för förändring.
Fyra partier – Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – svarar ja på frågan om respekten för mänskliga rättigheter och miljö ska vara överordnat målet om hög avkastning för AP-fonderna.
Riksdagens pensionsgrupp, som består av regeringspartierna och Socialdemokraterna, presenterade under våren en ramöverenskommelse om förändringar i pensionssystemet.
När detaljerna nu ska utmejslas, är det hög tid att skapa ett regelverk där svenska pensioner säkras utan att de kränker mänskliga rättigheter och förstör miljön i andra länder.
En större andel av de över 1 200 miljarder kronor som AP-fonderna förfogar över bör investeras i den klimatomställning som nu måste komma till stånd.
Både Moderaterna och Centerpartiet, som anser sig vara alliansregeringens gröna röst, borde ta rygg på de andra partierna i riksdagens pensionsgrupp och verka för ett system där statliga pensionspengar inte växer på bekostnad av kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring.
Tjugo år efter den stora pensionsöverenskommelsen är det hög tid att den tandlösa hanteringen av AP-fonderna blir en valfråga.