Första gången jag träffade Fi:s nyblivna EU-parlamentariker Soraya Post, var i samband med en konferens om romer och resande som SKR (Sveriges kvinno- och tjejjourers riksorganisation) anordnade i Skåne i början av 2000-talet. Hon var en karismatisk person. Jag har sedan träffat henne i andra sammanhang men inte fått tillfälle att prata med henne personligen igen.
Jag arbetade då som projektledare i ett regionövergripande länsstyrelseprojekt för skyddat boende vid hedersrelaterat våld och förtryck.
De flesta som sökte hjälp i början var unga romer och resande, både flickor och pojkar, som hotades av barnäktenskap, tvångsäktenskap eller blodshämnd. De berättade om stora summor pengar i samband med äktenskapen.
Soraya Post tillhör resandegruppen och hon berättade om traditioner som förekom inom gruppen med romer och resande. Hon berättade att hon ingick i en kvinnogrupp bestående av romer och resande, en referensgrupp på europeisk nivå.
Eftersom jag var och är internationellt engagerad och i mitt arbete med romer stött på frågan om barnäktenskap lyfte jag frågan med henne om hur de arbetade med frågan. Jag hade nämligen hört att det fanns en grupp romska kvinnor på europeisk nivå som arbetade mot barnäktenskap inom gruppen romer. Hon svarade då att det var ingen som lyssnade på dem och att det var bara en marginell grupp.
Jag minns att bland de första ärenden jag hade i början av min socialarbetarbana var flickor som inte fick gå i skolan och som var bortlovade i äktenskap. Flickorna hade romsk bakgrund.
I en DN-artikel framkommer det att Soraya Post gifte bort sin egen dotter innan dottern fyllt 18 år.
I den aktuella artikeln finns inte några kritiska följdfrågor. Jag tror tyvärr att det är frukten av att vi har en utbredd kulturrelativism inom kulturelit, journalistkår och inom forskningskåren. Därtill klart uttalat och oemotsagt i det politiska partiet Fi.
Med kulturrelativism menar jagatt osynliggöra eller bagatellisera förtryck som sker i namn av tradition och religion.
Kulturrelativism är att tillåta förtryck i grupper inom samhället och att göra skillnad mellan majoritetsgruppens rättigheter och skyldigheter och minoritetsgruppens rättigheter och skyldigheter.
För mig är det rasistiskt.
Det kvinnorörelsen kämpar för är bland annat rätten till vår kropp och vår sexualitet. Sverige har skrivit under deklarationen om att avskaffa allt våld mot kvinnor där det tydligt står att medlemsstaterna ska göra sitt yttersta för att motverka sedvänjor baserade på religion och tradition som motverkar kvinnors rättigheter.
Vi har även skrivit under barnkonventionen och kvinnokonventionen. Barn är man enligt FN tills man är 18 år.
Soraya Post tillhör en minoritetsgrupp i Sverige som utsätts för fruktansvärda övergrepp och diskriminering. Det försvarar dock inte att hon som feminist och EU-parlamentariker ska undslippa frågor om sådant som kvinnorörelsen i Sverige och utomlands kämpar och har kämpat emot i åratal.
De flesta barnäktenskap sker mot barns vilja och får allvarliga konsekvenser för framför allt flickor som inte får sin skolgång. Under den senare delen av 1990-talet besökte jag Kvarnby Folkhögskola då en grupp romska och resandekvinnor tog examen efter att ha läst in grundskolan.
De flesta av dem hade gifts bort i barnäktenskap mellan 13 och 15 års ålder, de var nu närmare 30 år och hade fört en hård kamp för att få gå i skolan i vuxen ålder. Rätten att ha relationer och även sexuella sådana innan äktenskapet måste omfatta alla flickor över 15 års ålder, utan undantag. Samma rättigheter att få gå i grundskolan med jämnåriga måste gälla även ungdomar som tillhör utsatta minoriteter.
Jag menar att exkludering i samhället ofta innebär parallella rättssystem och att konservativa förtryckande traditioner bevaras. Det finns otaliga exempel världen över.
Att Sorayas dotter ville själv försvarar inte frånvaron av kritiska frågor om att det måste ske genom äktenskap, för att sex utanför äktenskap är tabu.
Det är strålande att det nu finns representation från romer och resandegruppen i EU-parlamentet, men frågan är om Fi:s representation är feministisk eller stärker patriarkala föreställningar om kvinnans roll i samhället?