På bloggar och andra sociala medier uppmärksammas återigen frågan om fluor är farligt och användningen kan orsaka skador på barns kognitiva utveckling (intelligens).

En av anledningarna till detta intresse är publiceringen av två sammanfattningsartiklar där forskare från Kina och Danmark anser sig kunna dra slutsatser om ett samband mellan fluor och intelligens mätt som IQ. Men bara för att författarna kommer från Harvard behöver deras slutsatser inte vara korrekta.

Författarna är dock själva försiktiga och medvetna om att deras slutsatser måste tolkas med försiktighet. Det beror på flera saker: bland annat handlar de citerade studierna inte om användning om fluortandkräm utan om fluor i dricksvatten.

Den främsta kritiken mot de ingående studierna är dock att de är tvärsnittsstudier som ju inte kan visa på orsakssamband. De är inte kontrollerade med avseende på andra miljögifter i omgivningen. Olika byar och städer jämförs, där man inte vet den socioekonomiska sammansättningen i befolkningen.

Slutligen är fluorhalterna extremt höga. I studierna, där man jämför höga halter mot låga, har gruppen med låg exponering ändå högre fluorhalt i dricksvattnet än de flesta orter i Sverige.

I år har det publicerats en välgjord studie från Nya Zeeland, där en grupp barn har följts från födelsen till 38 års ålder. En grupp levde i förorter till Dunedin med vattenfluoridering, andra i områden utan vattenfluoridering.

Alla individer har sedan följts under lång tid och man har med jämna mellanrum mätt IQ på individerna. Det finns ingen skillnad mellan grupperna avseende IQ.

Två ytterligare faktorer kan vara intressanta att ta med i diskussionen. Den så kallade Flynn-effekten innebär att IQ de senaste decennierna har förbättrats med 3 skalsteg per årtionde. Det beror på bättre levnadsomständigheter, allt från kost till utbildning.

En annan iakttagelse är att ungdomar som lever i städer och länder med vattenfluoridering, som Hong Kong, Singapore och Canada, också ligger i topp på Pisa-undersökningarna vad gäller matematik och läsförståelse.

Karies är en infektionssjukdom som beror på bakterier som koloniserar tändernas emaljytor och bildar en biofilm. Om fluor finns till hands kontinuerligt så repareras begynnande skador och bakteriernas ämnesomsättning försämras.

Utan skydd av fluor, genom fluortandkräm, uteblir denna reparation och en bakterieflora etableras som har större kapacitet att orsaka karies.

Jag tror det är viktigt att se detta ut barnets perspektiv. Jag förstår den mamma som blev intervjuad av Smålandsnytt om att hon ångrar att hon inte använt fluortandkräm till sitt barn.  Nu, vid två års ålder, måste barnet sövas för att behandla de uppkomna kariesskadorna. Hos förskolebarn utvecklas karies mycket snabbt om det inte finns fluor där.

Jag anser att den uppväxande generationen har en rättighet att växa upp utan kariesskador. Är man kariesfri i förskoleåldern är man det oftast som vuxen också.

Enligt Läkemedelsverket är det osannolikt att fluor i de doser som rekommenderas i Sverige skulle medföra några hälsorisker. Därför behövs fluor för kariesprevention även idag.