2016 har varit ett svårt år för FN och världen. 

Kriget i Syrien, inbördesstrider i Afrika, bristen på respekt för folkrätt och mänskliga rättigheter samt klimatförändringar har präglat det gånga året. 
  
FN är en spegling av världen som den är, och den är ingen vacker plats just nu. Men FN är också en spegling av världen som den borde vara. Vår viktigaste uppgift är att minska denna klyfta mellan världen som den är och världen som den borde vara.   

Det är tragiskt att säkerhetsrådets medlemmar inte tidigt lyckats enas om en stark resolution i Syrien-frågan. Det är tragiskt att den humanitära rätten och mänskliga rättigheter negligeras av både extrema rörelser och ibland också av regeringar.

Det är tragiskt att världen inte ser sambandet mellan fred, utveckling och mänskliga rättigheter, och inte heller det akuta behovet av förebyggande insatser och prevention. Men bilden från FN är inte helt mörk.

För ett år sedan slöts klimatavtalet i Paris. Dessförinnan hade FN:s medlemsstater enats om de nya globala hållbara utvecklingsmålen som nu i snabb takt blir nationell politik. 

Det har gått framåt för kvinnors jämställdhet och unga människors rättigheter. Allt fler människor får tillgång till utbildning, vatten och sanitet. Allt fler får chansen till värdiga liv, inte minst genom FN:s arbete. 

I en tid av polarisering och indelning av människor i “vi och dom” måste vi leva upp till mångfaldens, det internationella samarbetets och toleransens nödvändighet. Detta vore något att önska och arbeta för under 2017.