Jag är förvaltningsdirektör på sociala resursförvaltningen i Malmö. Sedan i augusti i år ser vi en kraftig ökning av antalet ensamkommande flyktingbarn.

Nära hälften av alla ensamkommande kommer först till Malmö. Fram till oktober kom nära 7000 barn och ungdomar till Malmö.

Det är många fler i jämförelse med 2014, då cirka 1500 kom under hela året.

Efter Migrationsverkets uppskrivna prognos som kom i morse kan jag bara konstatera att läget är ansträngt.

Malmö skulle behöva avlastning i ankomstdelen. Vi behöver mer hjälp från andra kommuner och att Migrationsverkets registreringar fortlöper utan avbrott.

Vi som jobbar med ensamkommande behöver komma in i en mer långsiktigt struktur. Vi behöver planera för hållbara lösningar på boende- och personalsituationen. Just nu blir alldeles för många kvar i gymnastiksalar som används för övernattning.

Om vi lyssnar på Migrationsverket så har de nu fördubblat sin prognos.

Nu kommer cirka 100 barn per dygn till Malmö och ett av problemen är att det är Migrationsverket som ska anvisa ensamkommande till andra kommuner. Men de ligger efter i sina registreringar eftersom trycket per dygn är så högt.

Migrationsverket har dock samma problem som vi, nämligen att många kommuner håller stängt för ankommande kvällar och helger.

Alla kommuner måste ta emot även på lördagar och söndagar. Det skulle avlasta. Ett konkret exempel på hjälp är att kommunerna öppnar boenden åt oss.

Underbemanningen får dock konsekvenser. Hälften av personalen på sociala jouren är sjukskriven.

Vi har stuvat om i bemanningen så att personal från uppsökande verksamhet får styras om till ankomsten där ensamkommande tas emot.

Naturligtvis innebär det att ordinarie verksamhet blir lidande på lång sikt.

För att lösa underbemanningen rekryterar vi nu externt, så att vår ordinarie personal kan gå tillbaka till uppsökande och förebyggande verksamhet.

Vi behöver förbättra samverkan med frivilliga organisationer och ta vara på engagemanget och kraften i civilsamhället för att lösa vårt viktiga uppdrag.

Kortsiktigt klarar vi av de ensamkommande, men det är inte långsiktigt hållbart att ta personal från förebyggande verksamhet.

Vi har till exempel halverat personal som arbetar med prostitution.

Till boenden rekryterar vi vanligtvis personal med högskoleutbildning, som socionomer.

På grund av trycket har vi nu dock sänkt kraven så att det räcker med gymnasiekompetens, gärna med erfarenhet av att arbeta med ungdomar. Gärna personer som är två- eller flerspråkiga.

Vi blandar och ger så gott det går. Vi har anställt många duktiga och engagerade medarbetare som tar ett stort ansvar för att lösa den akuta situationen.

Det vi saknar mest är socionomer med erfarenhet. När det gäller att arbeta i socialjouren så måste man vara erfaren socionom.

Det är bland annat socialjouren som haft den hårdaste belastningen under ett halvår. Det är de medarbetarna som tagit emot ensamkommande nattetid och på helger.

Nu skapar vi en separat enhet för jourverksamhet som riktar sig till ensamkommande, för att underlätta. Jag vill verkligen understryka att vi ser ett stort engagemang för flyktingar som kommer till Sverige och söker asyl.

Det är bra att fördjupa samarbetet med frivilligorganisationer och vara mer aktiv. Vi måste se oss som likvärdiga parter, med olika kompetenser, och trycka ännu mer på det.

De ensamkommande behöver, utöver själva boendet och skolgången, läxhjälp, gode män, aktiviteter och socialt nätverk för att lättare komma in i samhället.

Det kan civilsamhället verkligen bistå med.

Situationen som den ser ut nu är ohållbar i längden – nu måste alla hjälpa till.