De rödgrönas reform om fri entré på vissa statliga museer underminerar förutsättningarna för de fristående privata museiaktörerna och hotar därmed bredden och mångfalden i det svenska museiväsendet.
Privata museer bidrar, runt om i landet, i lika hög grad som de offentliga till kulturlivet i hela Sverige men regeringens påtvingade fria entréreform skapar en osund konkurrens som drabbar privata museers förmåga till överlevnad, utveckling och förnyelse.
Den framväxande oron bland privata museer är uppenbar i de samtal som vi moderater fört med en lång rad olika aktörer de senaste månaderna.
Regeringen har under ett flertal tillfällen gett olika besked kring fri entré.
När vi efter fem olika tillfällen till slut fick svar på vad regeringens reform om fri entré skulle omfatta, nämligen de statliga museernas basutställningar finansierat med 80 miljoner kronor, trodde vi att regeringen hade gett det definitiva beskedet.
Trots det hävdar nu kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) att de 80 miljoner kronorna som sades skulle täcka de statliga museernas basutställningar, nu även ska täcka de tillfälliga utställningarna.
Hur det ska vara möjligt utan allvarliga konsekvenser för utställningsverksamheten i sin helhet återstår att besvara.
En stor fråga är vad den fria entrén egentligen kommer att kosta de offentliga muséerna. Förra året var beskedet glasklart, 80 miljoner kronor ska räcka till museernas basutställningar.
Dock visar våra, Riksdagens Utredningstjänst, samt Myndigheten för Kulturanalys beräkningar att det behövs ännu mer för att täcka reformen. Svaret från kulturministern är att då tillför man mer pengar.
Det är bara det att inte ens kulturministern har fri dragningsrätt hos finansdepartementet.
När det stod klart att även de statliga museernas specialutställningar skulle omfattas av fri entré, väckte Isabella Hökmark (M) en fråga till kulturministern i Riksdagens frågestund den 25 februari 2016.
Beskedet från ministern var då att pengarna nu räcker till mer än vad man trodde. Hur regeringen har gjort den beräkningen är oklart. Därför har en kompletterande fråga i ämnet lämnats in.
När dessutom kulturministern lyfter upp det faktum att försäljningen i de statliga muséerna ökar, uppstår frågan hur det skulle gagna dem, då exempelvis museishopar enligt gällande konkurrenslagstiftning, inte får gå med vinst i sin verksamhet.
De många olika beskeden ger en mycket osäker bild av regeringens reform, dessutom stärker de moderaternas farhågor om att de 80 miljoner som har skjutits till, inte kommer att räcka till för att de statliga muséernas verksamhet ska kunna vara åtminstone på samma nivå som tidigare.
Vid ett av de besök som vårt parti gjort på de privata museerna nämnde de ansvariga att antalet besökare hade halverats efter den 1 februari, samma dag som fri entréreformen sjösattes.
Huruvida det är en direkt konsekvens av det återstår att se, men våra farhågor består.
Det är vår förhoppning att regeringen tar till sig den kritik som kommer – från allt från Fotografiska i Stockholm till den ideella föreningen Snilleriket som driver Hovermo förindustriella anläggning i Storsjöbygden – kring den reform som främst gynnar Stockholms innerstad, men som riskerar missgynna både landsbygd och fristående museiaktörer.
Sanningen är nämligen att regeringen nu underminerar de statliga muséernas ekonomi samtidigt som man underminerar de privata muséernas konkurrens- och överlevnadskraft, samtidigt som storstädernas statliga institutioner gynnas på de många privata verksamheterna runt om i landet.
Det vill säga, skattebetalarna runt om i landet får betala för stockholmarnas fria museibesök samtidigt som deras egna institutioner riskerar att gå i konkurs.
Som kulturgärning är det inte ett utan tre steg tillbaka. Statens muséer blir sämre finansierade, de privata undermineras och landsortens skattebetalare, med sämre tillgång till kulturutbud, får finansiera storstadens invånare, som redan har ett rikt utbud.
Det var ett dåligt Kinderägg kulturministern gav till påsk.