Under de senaste veckorna har vi fått dagliga rapporter om oroväckande förhållanden kring ensamkommande barn och unga.
Redan utsatta barn och unga riskerar att drabbas av våld och stor otrygghet även i Sverige. De senaste uppgifterna handlar om sexuella övergrepp på minderåriga pojkar. Den här utvecklingen måste få ett slut.
Redan i höstas larmade flera kommuner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om att situationen på flera håll höll på att bli ohållbar.
Något även fackförbund Vision tar upp i sin debattartikel. Under hösten 2015 tog Inspektionen för vård och omsorg (IVO) emot 31 lex Sarah-anmälningar från kommunerna angående hem för ensamkommande barn.
Kommuner som angav att de själva inte förmått leva upp till lagstiftningens krav med de förutsättningar och regelverk som finns. Särskilt allvarlig är situationen för just ensamkommande barn och unga.
För att möta deras behov och rättigheter behövs det fler socialsekreterare, gode män och familjehem. För de äldre ungdomarna behövs ett stort antal nya och säkrare boenden.
Nu kanske vi tyvärr ser de mänskliga effekterna av det som kommuner och MSB förvarnat om.
När väldigt många barn kommer till Sverige utan vårdnadshavare ökar trycket på en sedan innan hårt ansträngd socialtjänst.
Vart och ett av de barn som kommit har rätt att få sin asylansökan prövad och det är vårt ansvar att de under den tiden får sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda.
Under det senaste åren har också allt fler av de ensamkommande barnen varit allt yngre. Förra året kom 1985 barn som var tolv år eller yngre. Hittills i år har över hälften av de ensamkommande barn som kommit varit under 15 år.
Barnombudsmannen har i januari i år intervjuat ensamkommande och finner flera allvarliga brister i mottagandet såsom långa vistelsetider i de tillfälliga boendena, många som känner sig utsatta, att de nekas hälso- och sjukvård och saknar kläder och skor för att vistas utomhus.
Idag har riksdagens socialutskott en öppen utfrågning om dessa barn och socialtjänstens roll när de har kommit hit.
Vi samlar berörda myndigheter, företrädare för HVB-hem, familjehem, kommuner, socialsekreterare och de som själva kommit hit utan vuxen anhörig.
De behov som barnen har och de brister som idag finns på flera håll i landet visar tydligt att det behövs en än större kraftsamling.
Och behoven är akuta.
I den akuta situationen som har uppstått anser Kristdemokraterna att det behövs en annan ansvarsfördelning och nya arbetsformer gällande ensamkommande flyktingbarn.
Vi står inför en utmaning som går utöver vad socialtjänsten normalt hanterar. Därför räcker det inte med att bara försöka skala upp befintliga resurser. En ny situation kräver nya insatser.
Kristdemokraterna föreslog före jul att en nationell socialkrisjour därför måste inrättas under Statens institutionsstyrelse. Den ska finnas som en resurs för de kommuner som behöver avlastning i arbetet med ensamkommande flyktingbarn.
Socialjoursenheten bör ha befogenhet och resurser att upprätta mottagningsboenden, att rekrytera familjehem, gode män och särskilt förordnade vårdnadshavare samt kunna ansvara för familjehemsplacering och att verka som stöd för de kommuner som upprätthåller funktionerna i egen regi eller i samverkan med andra kommuner.
Behovet av en nationell socialkrisjour är större än någonsin. Det går inte att sitta still och se fler barn råka illa ut.
Boenden för ensamkommande måste vara säkra, asylboenden får inte vara en riskmiljö för barn och ensamkommande ska aldrig riskeras att utsättas för övergrepp.
Vi har ett stort ansvar för dessa barns trygghet. Dags att ta det ansvaret på allvar.