Snart är det jul i igen och julmat ska ätas, julsånger ska sjungas, huset ska dofta julstädat och rent, julklappar ska delas ut till tindrande barn – och bakom allt glitter och tända ljus står minst en utbränd förälder som stressat ihjäl sig för att allt ska bli perfekt.

Det är likadant varje år och jag är inget undantag.

Jag stressar och handlar och städar och planerar och läser önskelistor som blir dyrare och krångligare för varje år.

Redan i november åker axlarna upp vid öronen och på själva julafton är jag ett nervvrak: Tänk om inte alla är nöjda med sina presenter.

Eller maten. Tänk om någon blir besviken!

Jag bryter ihop. Varenda jul. Det slår aldrig fel.

Punktligt varje jul utbryter sedan Det Årliga Julgrälet, där jag förbannar min äkta make för att han tvingar mig att vara projektledare över julen, när jag så uppenbart klappar ihop den 24 december.

Så här kan vi inte ha det. Tänk tvärtom, sa den kände landslagscoachen Kjell Enhager.

Så jag gjorde det, och kom på en fullständigt lysande idé: I år får barnen fixa julen!

Barnen får fixa gran och julpynt. Barnen får julstäda. Barnen får fixa julmaten. Barnen får fixa julklappar och slå in paket. Barnen är från och med nu projektledare över julen.

Det är en svindlande tanke, jag vet. Men när jag presenterade denna nya ordning i hemmet så blev barnen oerhört entusiastiska.

”Jag kan laga baconlåda och korv med mos!”, sa Movitz, 10.

”Och jag kan laga julgröt, det är jätteenkelt!”, sa Lykke, 7.

Baconlåda och julgröt, vad mer kan man önska sig, när det är tillagat med kärlek? Vill vi ha någon burk med sill eller färdigskivad skinka är det lätt att köpa på Ica.

Julpyntet då?

”Jag vill ha en självlysande släde på balkongen!”, sa Movitz. Och kulörta lyktor! Och så vill jag ha en sådan där bokstavslampa i fönstret.”

”Och på julen får ingen titta på sin mobiltelefon, dator eller padda”, sa Lykke bestämt.

”Jag vill att vi ska ha öppet hus för alla våra kompisar”, sa Elliot, 12. Bra tänkt!

Och har man kulörta lyktor på balkongen och en självlysande släde kanske kompisarna rentav hittar hit och vill komma in och spela lite spel eller hänga med ut i snön och åka pulka och leka.

Julstädningen, då?

”Jag kan städa vardagsrummet, och snygga till i soffan, det är det viktigaste”, sa Lykke. Vilket förmodligen är helt korrekt.

Jag kände genast hur prestationsångesten och all stress gled av mig. I stället kände jag glad, nyfiken och förväntansfull över julen och vad ungarna ska hitta på för roligt.

Det är klart att jag kan gå och dutta med rengöringsspray och en trasa – och vara med när de handlar julklappar till varandra. Men det känns bara mysigt.

De har förresten en plan där också:

”Vi utgår ifrån önskelistorna och tänker att vi har en tusenlapp till var och en i familjen. Sedan får vi fundera på hur just den personen är, Lykke gillar ju till exempel att pyssla”, sa Movitz.

”Jaa, och jag kan göra pysseljulklappar”, sa Lykke.

De fixar det här. Det här kommer att bli vår bästa jul någonsin, det känner jag på mig. Med baconlåda och julgröt, öppet hus och halvstädat hem.

Vem vet, kanske får ungarna rentav se mamma kyssa tomten i år.