Den elfte juli 2015 hittas en levande vuxen kungsörnshane i Lärbro socken på norra Gotland.Det vänstra benet har omfattande skador hela vägen från foten upp till kroppen.
Köttstycken har försvunnit helt från de vita benpiporna och de köttrester som hänger kvar är ruttna och har svartnat. Men kungsörnen är i livet trots stanken av död.
Veterinären inser det kungsörnen vägrat att själv förstå, att döden är ett faktum, och tvingas ta beslutet att avliva den.
Örnen läggs i frysen och vid obduktion som genomförs ett halvår senare hittas fluglarver som levt på den sargade örnen i nästan en vecka.
Biträdande statsveterinär på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) konstaterar krasst på byråkratsvenska att dödsorsaken för ”VLT 297/16”, kungsörnens nya namn i myndigheternas arkiv, är ”trauma, trubbigt yttre våld” och ”örnen uppvisade en sårskada som kan vara orsakad av kontakt med bladet på ett vindkraftverk”.
Örnen hade hittats haltande inom gångavstånd från en vindkraftspark. Den miljövänliga energiproduktionens baksida blev kungsörnens baneman.
På Gotland lever inte över 80 procent av vindkraftselproduktionen upp till kraven för att miljömärkas med Bra Miljöval på grund av felaktig placering. Men det var inte de enorma vindkraftsturbinernas rotorblad som var först ut med att försöka ta livet av fågeln.
Vid obduktionen röntgades kungsörnen och två inläkta blyhagel hittades vid vänster och höger axelled.
Återigen konstaterar biträdande statsveterinär på SVA lite torrt, som brukligt är i dessa obduktionsrapporter, att ”skottskadan var av äldre datum” och att ”hagelfynden medför misstanke om att örnen utsatts för jaktbrott”.
Örnen hade innan den flög in i vindkraftverket träffat på någon med en hagelbössa som av okunskap och illvilja försökt avsluta hans liv.
Enligt erfarenhet så ligger troligen upplevd konkurrens om jakt på småvilt, obefogad rädsla för attacker på tamboskap eller hundar samt förargelse över förhindrade exploateringar av örnens livsmiljö bakom brottet.
Örnen VLT 297/16 är inget undantag.
Att vara kungsörn är tufft. Utöver de vanliga bestyren med att försöka överleva vardagen, måste örnen försöka samexistera med människan.
Enligt Naturvårdsverket dör nio av tio kungsörnar på grund av något som kan kopplas till mänskliga aktiviteter.
Tåg kör på dem, de blir blyförgiftade av att äta slaktrester som lämnats efter jakten eller av blyfragment i skadeskjutet vilt, de blir elektrifierade till döds av dåligt konstruerade elledningar och stolpar, de utsätts för faunakriminalitet och de flyger in i vindkraftverken som byggs långt bort från där människor bor men där de flesta örnarna har sin hemort.
Det intensiva skogsbruket gör att livsmiljöer försvinner och försämras samt att lämpliga boträd, som orkar lyfta upp ett meterstort risbo, är sällsynta.
För att nå målen för en livskraftig kungsörnspopulation finns det flera mycket bra åtgärder som arbetats fram och förankrats hos alla intressenter.
Men åtgärderna har stannat som en hög papper i byrålådorna hos myndigheterna och samlat damm.Vid uppföljning av Åtgärdsprogrammet fem år efter fastställandet kunde Naturvårdsverket inte beskriva en enda åtgärd som genomförts.
I stället hade man ersatt åtgärdsprogrammet med en Förvaltningsplan. Ett nytt pappersdokument. Samma byrålåda. Mer damm.
Det är nu hög tid för regeringen och riksdagen att se till så att våra myndigheter verkar för att uppnå målen om en långsiktigt livskraftig kungsörnspopulation.
Många av de åtgärder som behövs finns presenterade i Naturvårdsverkets Åtgärdsprogram.
Myndigheterna behöver inte uppfinna hjulet på nytt, men de måste börja agera.