Världen är i chock efter terrordåden i Bryssel. Särskilt omskakande var massakern på flygplatsen Zaventem. Flygplatser, som vi vet är särskilt utsatta, borde ju vara säkra.

Tyvärr har vi också börjat bli vana vid svaret, det blir några högtidstal för demokratin blandat med högljudda rop på ”hårdare tag”.

I slutändan kommer något förslag om att anslå mer pengar till polisen, säkerhetspolisen eller förebyggande åtgärder utan att precisera vad det ska satsas på.

Den forensik, datalogi, säkerhetsteknik och utredningsmetoder som faktiskt är framtagna för att neutralisera terrorismen tidigt debatteras sällan.

Istället för mer mänskligt underrättelsearbete antas breda övervakningsåtgärder i samhället i stort.

Massövervakningens problem är att den försöker att hitta något mycket sällsynt, planeringen av ett terrordåd. Allmänna databaserade system ger därför ett stort antal falska positiv, vilket kräver kostsamma och långdragna undersökningar för att bekräfta.

Om att hitta terrorism kan jämföras med att hitta en nål i en höstack, motsvarar massövervakning att lägga till mer hö till stacken.

Vi får det dubbla problemet med en allt större övervakningsstat och allt mer livskraftiga terrorrörelser. De två göder tvärtom varandra.

Flygplatssäkerheten gynnar säkerhetsteater, för det är lätt att tro att om säkerheten är riktigt bökig, krånglig och dyr så måste den vara säker.

En lärdom kommer från ett land som lever med terrorn dagligen: Israel.

Som varje van israelresenär vet är säkerhetsnivån på Israels största flygplats Ben Gurion hög, fast givet den höga risken som landet är utsatt för känns den inte tryckande påträngande.

Inget flygplan som lyft från Ben Gurion har kapats och även den givna måltavlan för terror, flygbolaget El Al, har inte sett ett attentat på årtionden.

Bakom flygplatssäkerheten ligger en kombination av sunt förnuft och genomtänkta rutiner som tar hjälp av högteknologiska datasystem, inte tvärtom. Det går inte att, som terroristerna i Zaventem, gå in i vänthallen.

Runt om flygplatsen finns en säkerhetslinje där vakter stoppar fordon på väg in och vakter samtalar med förare och passagerare för att känna av deras stämning.

Fordonens vikt, underrede och bagage scannas av med sensorer. Utanför och i terminalen finns civilklädd säkerhetspersonal och övervakningskameror.

Säkerheten går in i cirklar in till flygplanet.

När man står i kön till att checka in bagaget ställer en säkerhetsvakt ett antal ofta mycket inträngande frågor om resan och resans natur, varifrån man kommer och vad man har gjort i Israel.

Svaren är inte till för att registreras utan för att väcka reaktioner hos den tillfrågade.

De reaktionerna jämförs med beteendevetenskapliga mönster och jämförs med andra faktorer som ålder, kön, etnicitet, uppgiven religion och destination.

Profileringen är kontroversiell, debatten är omfattande i Israel, men syftet är att sända passagerare med olika profileringar in i olika säkerhetsbanor.

Det gäller att koncentrera säkerhetsinsatserna efter en rationell riskanalys, inte att sprida ut dem över alla passagerare och besökare. Risken är att någon bryter av mot profilerna, men man lägger inte tid och resurser på falska positiv.

Inget säkerhetssystem är perfekt, det har skett incidenter även på Ben Gurion.

Det Israel kan lära oss är att vi inte behöver en utökad och mer aggressiv säkerhet utan en mycket mer precis säkerhet.

Det ger också de allra flesta passagerare som lyfter från Ben Gurion en behaglig utresa.