En man går sakta fram och skjuter rakt igenom rutan. Någon annanstans detonerar en granat tidigare. Skotten träffar dörren, någon springer. Rutor faller ihop. Jag önskar inte döden på någon. Inte på någon.

De som dött denna gången är medarbetarna på Charlie Hebdo, samt deras polisbevakning.

Men bilden jag målar upp ovan har jag fått från de ”hämndaktioner” som riktats mot muslimer sedan attacken mot Charlie Hebdo. Terroristdåd som nu riktar sig emot den muslimska befolkningen i Frankrike.

Men jag vill inte prata om dessa. Jag vill inte heller prata om Charlie Hebdo. Jag orkar inte prata om dem. Det är så många som gör det, så då vill jag prata om något annat. Jag vill prata om något helt annat.

Om jag skulle säga att kristendomen är folkligt sponsrad pedofili, eller bara ett organiserat gäng senila gubbar i klänningar som säger till fattiga människor runt om i världen att för guds skull inte göra motstånd, och att lite då och då utföra en symboliskt kannibalistisk rit, där man konsumerar sin gud som blivit människa, så skulle detta inte resultera i massa dödshot. I alla fall inte i Sverige.

Jag kan driva med kristendomen för att den fram tills idag har hunnit påverkats så radikalt utav vårt samhälle att jag inte vet om Svenska kyrkan längre är en kristen kyrka.

Den har inte gjort det självmant.

Kyrkan i Europa har varit i våldsam konflikt med oliktänkare genom nästan hela sin historia. Men den beskrivs som fredens religion.

Jag vill prata om kristendomen för att alla andra pratar om islam.

Kristendomen är den religion vars representanter drev korståg, uppmuntrade till förföljelse av judar, smugglade ut nazister ur Europa, mördade 100 000 hugenotter, mördade obeväpnade män, kvinnor och barn i palestinska flyktingläger.

Det är den religion vars representanter hjälpte till att förinta många amerikanska folk, ”död eller omvändelse” var orden då. Jag vill prata om kristendomen, för när vi pratar om islam så slår det av någon anledning lock för öronen.

Dagen efter 11 september 2001 beskrev kompositören Karlheinz Stockhausen händelsen som världshistoriens största konstverk. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Det var för nära händelsen i tid.

Den slovenske filosofen Slavoj Zizek menar att vi måste ha distans till våld för att verkligen kunna prata om det på ett mer genomtänkt och sakligt sätt. Det krävs inte en filosof för att förstå det.

Nu är den händelsen det tragiska attentatet i Paris. Därför vill jag prata om kristendom.

Det är inte samma sak att driva med kristendom som det är att driva med islam. Förföljelser av majoritetskristna har länge i Europas historia varit en sällsynt företeelse. Förföljelser av muslimer sker varje dag. Attacker mot muslimer sker varje dag. Det handlar om makt och norm.

Kristendomen är i Europa accepterad som en norm.

Att driva med den som är privilegierad är annorlunda från att göra det med den som är utsatt, ungefär såhär: götta dig med din hamburgare framför en rik person och sedan framför ett svältande barn, och filma det.

Skämta om våldtäkt med en man och gör det sen med en kvinna som blivit utsatt för det, och filma det.

Kränk deras personliga integritet i konstens och yttrandefrihetens namn.

Det är vad Lars Vilks och Dan Park kallar frihet, och att inte vara rädd.

Jag skulle aldrig önska döden på någon, men jag önskar också att den begåvade redaktionen på Charlie Hebdo hade tänkt lite längre när det gällde en del av deras teckningar.

Må de vila i frid.